Tranor på loftet

Ibland kan man undra hur människohjärnan fungerar. Ja min åtminstone. Vaknade halv sju i morse, en söndagmorgon! och i huvudet fanns bara en enda tanke: jag måste måla en trana!
Visst, värre tankar har snurrat i bollen men en sån okristlig tid på dygnet och en trana?
Drog täcket över huvudet och försökte somna om men tranan flaxade febrilt mellan öronen på mej. Så jag steg upp, googlade lite bilder,skissade och började måla. Lyckad blev den inte och jag undrar om inte huvudet är väl stort och lite blek är den också. Men den har flygit ur mitt huvud och landat på akvarellpappret och allt bra så långt. Jag är färdig med den och det blir inga fler. Många har så de målar ett motiv fyra fem gånger innan de är nöjda men det funkar inte för mej. Lyckas det inte första gången får det helt enkelt vara.

Har varit på 30 års kalas och är så där lagom slö efter allt sött och gott. Patrik är på fotbollsträning och Erik plågar livet ur gitarren på sitt rum. Gubben gav mej just onda ögat när han fick hämta den bärbara datorn som är mycket slöare. Tycker jag tar upp alltför mycket tid vid datorn nuförtiden men ju mer man lär sej desto intressantare blir det. Det fanns en tid jag svor på att aldrig försöka mej på det där med datorer och jag kunde inte ens få igång den. Fattade inte att folk kunde tycka det var intressant att sitta och stirra in i skärmen. Nu är jag själv där.

Borde få en injektion med motivation till den nya arbetsveckan som lurar runt hörnet. Kroppen känns som den blivit överkörd och det finns spänningar här och där. Troligen blir arbetet lite lättare den här veckan dock och så finns det andra godbitar under veckan som jag ser fram emot.
Egentligen borde vi alla vara glada att vi har ett arbete att gå till och våra familjer. I Japan har tillvaron rubbats totalt och fattar inte hur de ska komma igen efter detta. Ofattbart många har mist nära och kära och ovissheten är stor. Så tacksam för min lilla familj och de stunder vi får vara tillsammans.

I morgon lär vi få mera snö! Heja vädret!