Den där fredagskänslan

När gubben kom på jobb idag frågade jag honom så där i förbifarten om han nu har färdigt städat åt mej när jag kommer hem? Ja sa han, det är bara för dej att ta in mattorna för de hänger ute på vädring.
Tittade lite förvånat på honom och kände hur leendet spred sej i ansiktet och hjärtat. Inte så att han inte städat förut men det var så oväntat och det är då det känns som mest.
Erik och jag har ätit kött, nudlar och grönsaker framför tv och ibland har jag suckat högt och ljudligt och påmint honom om att det är fredag, bara så han inte glömmer.
Mörkret sänker sej nu över bygden och jag har tänt lite ljus för att få den rätta känslan. Måsten sparar jag till i morgon när jag är utvilad. Det är så mycket jag vill nu när våren är på väg och tankarna far fritt om dagarna när jag jobbar. Har lite kläder som jag tänkt sy om, sy nån väska, ljusa härliga vårtyger fladdrar förbi ögonen allt medan penseln drar färg på det våta akvarellpappret. Fixa dona greja..... Kreativiteten flödar i min annars så avtrubbade hjärna och det som hindrar just nu är ork och tid.
Ibland skriker kroppen åt mej att fattar du inte att du är på fel plats, en plats där allt är färdigt uttänkt, där det görs samma saker dag ut och dag in år efter år och till sist är jag säker på att jag kan inget annat. Som tar all ork.
Jag vill utvecklas få utlopp för min kreativitet tänka själv så länge jag har kvar den förmågan. Skriva, jag älskar att skriva. Bilda meningar. I en låda ligger början till en bok, en bok som varit på gång i flera år som säkert aldrig blir färdigt men bara det att ha nåt på gång. Veta att det finns att ta tag i.
Börja tro på mej själv.

Nu ska jag i alla fall bara njuta av kvällen. Ha en varm bastu och en kall öl åt gubben när han kommer hem det tycker jag han är värd. Så får vi se hur morgondagen blir.

                               Ha det bra där ute alla fina!