I fårhagen

Försökte mej på får ikväll men redan nu när bilden är uppladdad ser jag sånt jag måste fixa till.Målade en nästan likadan på 2008 och banne mej om inte den blev bättre.
Har aldrig förstått mej på folk som kan hålla på och måla samma bild om och om igen,det är jag inte skapt för. Har absolut inget tålamod så blir det inte första gången får det helt enkelt vara. Ser ju mest ut som vanskapta kattungar.

T.o.m Zeb har mycket svårt att hålla masken när jag visar målningen för honom och han är den som verkligen visar vad han tycker.
Fattar ni att mars månad har gått nu? April står för dörren och inte mycket till vårtecken här inte. Faktiskt var det ganska mycket vatten utefter vägen när jag kom hem och snart är vägen en enda lervälling. Längtar att ta fram cykeln och trampa iväg till arbetet om mornarna. Då hinner man vakna och på hemfärden piggnar man också till. Tror jag allvarligt ska fundera på det när lediga veckan är över. Att cykla är nog en av de bästa motionsformerna jag vet.
Min första riktiga cykel fick jag vid 6 års ålder. Det var ju vansinnigt att låta en unge vara utan cykel när alla andra hade. Men fick höra att jag istället var den enda flickan i området som hade lekstuga. LEKSTUGA! vad skulle man med den till när man kunde trampa iväg på nåt roligare. Tror faktiskt jag har lite trauma av det ännu...
Minns så när min farfar tog mej med till en av stadens cykelaffärer och jag fick välja min allra första. Det blev en illgrön Helkama och lyckan var total. Nu var jag den enda på området med en ny fin cykel och lekstugan kunde fara och flyga. Vägen fick asfaltbeläggning och vi ungar ordnade cykeltävlingar. Resultaten skrevs upp på block från Schaumans som min farfar gett mej. Härliga tider.