Jag KAN flyga jag är INTE rädd!

Om det går som det är tänkt är jag i Stockholm efter en månad och har flygit för allra första gången i mitt liv. Ja inte av mej själv då utan i flygplan. Kan ni förstå att jag snart når mogen ålder och aldrig flygit? Det har en enkel förklaring jag är fruktansvärt rädd, livrädd. Har alltid fasat för den dag jag blir tvungen till det och det är nåt som snurrat i huvudet i åratal. Nu har jag då kommit till den insikten att det är nåt jag måste pröva på för att slippa fundera.
Vet ännu inte hur jag kommer att reagera den morgonen vi far men troligtvis får jag sitta på toaletten i timmar och sen bli hysterisk och de får ge mej nåt starkt eller söva ner mej. Ojojoj jag vet redan att det kommer att bli jobbigt för gubben, stackarn som har en sån kärring till fru. Men jag ska göra mitt bästa och försöka uppföra mej nåt mera kan jag inte. Men jag kommer garanterat att knäböja och kyssa marken när jag väl är nere igen så det så.