Men det e ju lyysande!

Så lär självaste Torgny Lindgren ha sagt när Lisbeth Zittra fick uppmaningen av Håkan Dahlstrand att fråga om han kunde få lov att kalla sin blivande grupp för för Merabs skönheter efter Torgnys bok Merabs skönhet.
Det och mycket annat fick vi ta del av i vår ordförandes välkomsttal på vernissagen i går. Dessutom klämde vi i med vår kampsång "Ko över Sarek" sist övad på nån gång i somras, men man får inte vara blyg utan bjuda friskt.

Publiktillströmningen var över förväntan. Ett sextiotal namn fanns i gästboken vid kvällens slut.
Det var blommor och lovord i strid ström.

Åh! Självaste Merabsmodern och syster spred glans i salen.

Härliga Stina spirulina! Tidsoptimist och optimist överlag arbetade på för full med sina textialier ännu när gästerna anlänt. Lägg märke till godisbyxorna.

I spänd förväntan. "Månne den hänger rakt?"

På tal om att hänga så hänger jag inte ut så mycket folk här på sidan. Men här står jag med min härliga skolkompis från konstskolan.

Men alltså på allvar. Det var en underbar kväll med spänd förväntan och kittlingar i magen där strax innan de första gästerna anlände. Herregud vi hade ju ingen aning om det skulle komma fem eller femton. Så började folk droppa in och vi försökte hälsa på alla men till sist blev det lite snurrigt och man visste inte vem man sist och slutligen hälsat på.Somt skakade visst frenetiskt hand med nån stackare som var på genomresa i galleriet vidare till ett sammanträdesrum lite längre in i huset. Haha, vilket flabb vi fick oss när det uppdagades efteråt. Men det var inga blyga gäster utan de kom fram och tog reda på vad de behövde.
Och jag pratade med så många, folk kom fram och berättade vilken målning som var deras favorit och idel positiv respons. Folk som jag gått målarkurs tillsammans med för ca tio år sen och som jag hade vaga minnen av.
Överlag tror jag och har hört nu efteråt att folk gick hem med positiva vibbar från kvällen och de som var på plats fick uppfattningen om att vi har väldigt roligt inom gruppen.
När alla gått gick vi och hämtade mat för att sätta oss i ett rum med bara levande ljus som ljuskälla, för att stilla hungern, smälta och sammanfatta kvällen.
Skön är känslan av att vi nu har detta årslånga projekt så här långt. Nu får verken hänga där de hänger månaden ut och vi Meraber kan pusta ut en stund tills nya galenskaper tar form.
En förslag slängdes ut under vår måltid i går att vi skulle fb strejka en månad. ALDRIG I LIVET! kom det ganska unisont. Vi skulle aldrig kunna hållas oss borta mer än ett par dagar från våra frållerier.