Manna från himlen

Barndomsvännen har besökt mej i kväll och vi fick en trevlig stund. Fick visa omkring i min fasligt vackra trädgård. Vackraste stället just nu är in under bollpilarna. Annars är den anskrämligare än normalt men det bjuder jag på.


I arbetet hörde vi på naturväkteriet idag. Det kom arbetskamraten att tänka på den gången jag fick manna från himlen eller vad det nu var. Borde kanske ringa Hans Hästbacka nån dag och ta en funderare med honom.
Det är ca 4-5 år sen, en vacker sommardag, lungt och stilla och jag är ensam hemma. Höll på att dra ogräs på gården (jag var aktivare då jo). Plötsligt hörs ett schvissande i luften och så smattrar det till som av minst hundra kulsprutor. Jag tittar opp mot himlen men ingenting syns till eller hörs för den delen. När jag tittar mej omkring är det en förskräcklig mönja över hela mej, på gungtaket, gräsmattan och hela terassen och luktar så något fruktansvärt, som den värsta skvira!
Smått chockad över det inträffade slänger jag av mej kläderna och de åker omedelbart i tvättmaskinen, därefter jag i duschen och skrubbar mej frenetiskt. När jag kommer ut igen kan jag inte fatta vad som hänt och hur det ser ut. Det luktade som värsta skviran och ser ut som den värsta skviran! Överallt. Först tvättar jag gungtaket med sopborsten och sen gick jag över till terassgolvet och äcklet har redan börjat torka fast.
Som sagt nu var jag ensam hemma och fattade inte då att jag borde tagit fotografier. Så allt jag kan göra är att berätta och jag vet det låter inte riktigt klokt. Tänkte först på fåglar, men i så fall borde jag väl sett eller hört nåt och det borde ha varit en enorm flock som hade bestämt att det är mej de ska peppra med sina dåliga magar.
Det andra var flygplan, ifall de tömt toalettavfallet från luften. Men i så fall hade de serverat mycket dålig mat på den turen.
Jag har nu kommit fram till en teori som låter mest logisk. Det var änglarna. Änglar som hade diarre eller blivit matförgiftade och när de ställde sej i änglakören och skulle till att blåsa i trumpeterna så lättade det i andra änden och jag råkade vara den lyckliga som stod i vägen.
Allt konstigt ska man vara med om.