Efter en dag i spänning och med nerver på ytan fick vi då det glada budskapet om att Patriks militärtid blir 6 månader och i Januari har vi honom hemma igen.
Vi har haft honom borta sen han sluta nian och nu vill jag så gärna ha honom hemma en tid efter militären. Hoppas på att han hittar ett bra arbete och få möta honom hemma om kvällarna. Det är vad jag vill.
Har i kväll hälsat på gubbens morfar som blir 89 år idag. En pigg morfar som redan hunnit plocka två ämbar med lingon och hjälper till där det behövs. Beundransvärt tycker jag som aldrig fick uppleva varken min morfar eller farfar i den åldern. De dog båda vid 67 års ålder och idag fattar jag att det inte var nån ålder alls. Så mycket de missa med att se barnbarn växa upp och så mycket jag behövt dem båda. Så mycket som aldrig blev sagt men jag hoppas de visste hur älskade de var.
I kväll somnar jag glad och tacksam.
Träsmycket har Patrik snidat åt mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar