Söndagkväll igen

Sent igår kväll var gubben och jag till Fäboda med kameran för att fota solnedgången.

Där var en massa högljudda ungdomar med sina ölflaskor. Sista helgen före skolstart måste tydligen firas på det sättet. Lagens långa arm höll dock lite koll på läget.

Jag hade klätt mej ordentligt med en tjock tröja och hade kunnat vara där länge, länge och bara beundrat. Men vi blev hungriga och stack iväg till KorvGörans för att dela en Kebab och så hem igen.

Som en akvarell.

I dag har söndagen gått som den mest brukar hos oss. Så länge Patrik var hemma så tog jag tillvara den mesta tiden med honom och Erik. Vi njöt av mat och kaffestunder runt bordet och satt mest och funderade. Den här veckan är det läger som gäller och det kan bli rätt tufft men han har bunkrat upp med proteinstänger, russin och karameller så nog ska det gå det också.
Han har rätt mycket roligt att berätta om när han kommer hem så visst finns det en hel del bra saker som lämnar i minnet från den här tiden.
När jag hade lämnat av honom vid busstationen och kom hem fick jag mera go i mej. Rensade bort utblommade blommor och krattade gräsmattan fri från torkade grässträngar som lämnat sen den sista klippningen. Tog Erik till hjälp med att kärra bort gräshoparna men mitt i allt stannade han och frågade varför vi gör det här egentligen när vi har uppsamlare som vi kan sätta efter gräsklipparen. För att det här är roligt just nu svarade jag, och så är det bra för dej att röra på dej lite. Inte klokt egentligen blev svaret. Förresten kommer jag att börja röra på mej när jag kommer till Terjärv. Jasså svarade jag undrande, jo ser du sa Erik jag kommer att börja gå till grillen för att hämta grillmat!

Gubben och jag stylar på Öt idag. Anledningen till det är att de ringde i förra veckan och frågade om de får komma och skriva om det här med att Öppna portarnas dag är dagen efter att faneden svärs i Närpes. Inte kunde vi annat än säga vad vi tycker om saken, de gör ju ändå som de bestämt men visst känns det lite orättvist mot oss Österbottningar. Känns som om vi alltid blir i kläm.