Hemmadress

Just hemkommen från ett besök och så fort jag bara hann drog jag på mej min nya hemmadress i mörkblå velour som kom med paket idag. Har länge önskat mej en sån och nu när jag har den vill jag inte ha nåt annat. Funderade redan om jag möjligtvis kunde ta den på målarkvällarna, så mysigt att stuntta omkring i mjuka bekväma plagg. Sockor på fötterna, småregnigt och ruggit ute = perfekt för mej. Det är det här jag längtat efter att vara lite småfrusen när jag kommer hem om dagarna.
Hade lite det i tankarna när jag beställde hem ett klädpaket och beställde också en grå oversize (modell större) bomullströja, att förstås mysa i. Hur jag sedan tänkt med byxorna vet jag inte men jag kände mej mera som en levande grillkorv i dem så de åker raka vägen tillbaka. Eller kanske det är så att jag ätit för mycket grillkorv i sommar. När jag tänker efter kan det vara orsaken.

Alltså kom jag från ett besök hos en äldre släkting som jag lovade redan under semestern att besöka. Det har gnagt i mej en längre tid att det aldrig blev av men mina fyra semesterveckor var de hektigaste jag haft på länge och jag skyller inte på nån annan än mej själv.
Ringde så damen ifråga  och hörde mej för ifall jag kunde komma i kväll och att veta att man kan glädja med ett enkelt besök det känns bra.
Så länge min mormor fanns hos oss samlades hon och hennes systrar ofta och i och med att jag var mammaledig agerade jag ofta taxi åt dem vilket gjorde att jag tillbringade många eftermiddagar med dessa härliga människor. Hon jag besökte ikväll brukade skoja om att hon virkade dukar i olika färger som hon hade blusar och hon bytte dukar vartefter vilken blus hon hade för dagen. Allt för att det skulle stämma färgmässigt. Jag har hört de mest dråpliga historier om dessa damer på resor tex. när de i en båthytt inte hittade stegen upp till övre bädden och de knuffade på för allt vad tygen höll för att få upp en i sängen. Kan se det framför mej och jag får alltid ett fnissanfall när jag tänker på det.
Så du, har du en äldre släkting så besök henne eller honom det ger så mycket och ett besök är ingen tung sak. Det är bara att ta sej i kragen och ta sej tid. Tid finns alltid, det är bara hur du prioriterar.
Att glädja nån måste väl ändå vara det bästa man kan göra för en medmänniska.