Grönt är skönt brukar jag tycka titt som tätt.
Tycker fortfarande det, att allt grönt som inte sticks är skönt. Tack kära gran får jag väl säga trots allt.
Fast jag buade ut dej till att börja med och du har stått snett som lutande tornet i Pisa och jag bara har väntat att du skulle lägga dej raklång efter golvet nån natt och ge mej slag.
Mina farhågor kom på skam och i mina ögon blev du finare för varje dag som gick. Som en sann vän stod du där ståtlig och stark med en skimrande aura runt dej.
Jag ville egentligen inte slänga ut dej ännu, men på något vis hade du tappat gnistan de senaste dagarna. Kan det bero på att du inte fått nåt vatten på det nya året. Kanske.
Du förvissade dej i alla fall om att vi inte på länge skulle glömma dej. Ännu när påskharen kommer och midsommaren står i full blom kommer vi att plocka barr ur fötterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar