Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Har studerat 2,5 år vid Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

torsdag 13 juli 2017

Utan stödstrumpor och stålhättor


I går hade jag en härlig kväll med en kär vän. Min allra äldsta vän åldersmässigt som varje jul står med en kasse full av julklappar åt hela familjen. Som ofta håller oss med hemmagjord salladsdressing och morotsmarmelad. Som skickar meddelanden och skålar med mej i cyberrymden.
Denna härliga människa hämtade jag till oss och visade foton från vår Österrike resa så hon skulle ha möjlighet att känna som om hon också varit på plats. Sen tog vi picknickkorgen ut till växthuset och satt där och gladde oss åt att vi äntligen fått till en träff.
Och nu firar Zeb och jag med jordgubbar över att jag har lediga veckor framför mej nu. Ingen väckarklocka. Inga svettiga stödstrumpor och inga stålförstärkta skor. Vet ni hur skönt det känns att sitta och sprattla fritt med tårna. Oslagbart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar