När jag slog upp mina blågrågröna i morse insåg jag att det är ypperligt cykelväder så länge inte vinden fartar i.
En snabb frukost och så på med utstyrseln. Lappfors fram och tillbaka var målet.
Ditvägen gick nästan som på räls, förutom backarna då som är ett par större till antalet. Där ökade pulsen och flåset avsevärt. Stanna vid den gamla åbron vid Lappfors för drickpaus och lät flydda tider svepa över mej. Minnen, dofter och aningar som sitter så djupt rotade i det inre. Jag förnam ett kort ögonblick den lycka och glädje platsen gav mej som barn.
Sen cyklade jag vidare via Smedas tillbaka. Hejade åt en arbetskamrat som var ute vid sitt hus och fartade i när jag närmade mej chefens. Trodde det var han som var i jordgubbslandet och jag viftade frenetiskt samtidigt som jag trampade som en blådåre, som för att visa att här trampar en semesterfirande metallare omkring. Inte ligger vi på latsidan bara för att vi har semester inte. Nej nej långt ifrån.
När jag kom ut till huvudvägen hängde tungan mellan spolarna och det smakade spya i munnen. Lungorna gick som en blåsbälg ännu vid Oxhåli.
Där mötte jag chefen med bil. Jag hälsade inte.
En dagens plussare blev när jag råkade se inbjudan till trädgårdsvänner att insupa atmosfären i den Dadelska trädgården på andra sidan vägen. Gubben tyckte vi skulle hoppa på våra velocipeeder för att beskåda en alldeles bedårande trädgård. Huujeda mej så mycket fint där finns, grönska och blomster som vi ej beskådat någon annanstans. Där fick vi en stund under parasollet med värdparet själva och bjöds på saft och kex.
Och ungarna har ju varit hemma i dag och jag passade på att inviga voffeljärnet som kom med från kyläkauppa. Så till eftermiddagskaffet blev det vofflor med vaniljglass och sylt. Syndigt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar