Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Har studerat 2,5 år vid Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

lördag 22 juli 2017

Fullt ös


Trots att vi är mitt uppe i semestern och det i dag är snudd på södernvärme på terrassen så anar jag nånting inom mej som förbereder mej på kommande kalla och mörka tider.
Vi var en vända till Gammaldagstorget i dag. Egentligen var det viktigaste att fylla på kylskåpet men vi tog nu en vända när vi ändå var där.


Och jag blev med fårskinn!
En svaghet jag har men aldrig riktigt kommit till skott, nåja nåt fejk finns här och där och ett äkta har blivit missfärgat i starkt solljus. Men det här kallar jag fårskinn på riktigt. Från ett Irländskt får med den ljuvligaste långa päls. Först tittade jag bara och sa att jag måste fundera. Så tog jag gubben dit och han vet min förtjusning och tänkte att ett död får i soffan är väl ändå bättre än ett levande i hagen. Så han tyckte jag skulle slå till.


Så nu luktar det fårstall hos oss och Zeb hade gärna ruskat om det ordentligt om han fått.
I går var vi till Tuuris kyläkauppa som nog mera är nåt man kunde tänka sej ligger i Dubai eller så.
Där köpte jag två Finlaysons tygbitar som slumpades bort och jag tänkte genast att det ena ska bli julgardinskappa i köket. Därav också en antydan till mitt engagemang för kallare och mörkare tider.
På kvällen blev det teatern Frihetsdrömmar vid Åliden i Purmo och den var verkligen så sevärd. Vädret var på vår sida till och med.


Nu har Zeb fått pälsvård trots högljudda protester. Vet inte vad det är med honom men det blir bara värre och värre. Som straff för sin otålighet borde jag slänga honom i duschen också och få honom ordentligt tvättad. Det tåls att tänkas på då det blåser lite så skulle pälsen torka.
En blombänk har jag rensat fri från vatuarv. Den var så grön och fin före men nu finns bara lite grönt och en död krypgran.  Fattar inte varför man ska hålla på att riva upp det som vill växa och frodas för att sen tvinga ner nån växt som inte vill och bara går och dör sådär.
Det är väl så med oss människor, att vi hela tiden strävar emot naturen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar