Söndagskalas

Äntligen har vi det lite mildare på väderfronten och det var så mycket behagligare att vakna i morse. Att inte behöva springa upp och elda utan ligga och morna sej i lugn och ro och dra sej lite extra. Att veta att hunden inte fryser ihjäl fast jag ligger en liten stund till.
Söndagsmornar gillar jag. Är för det mesta först uppe och det är lugnt och stillsamt att sitta med kaffekoppen och läsa tidningen.
Tog Zeb på en ganska tidig promenad och vi plogade fram i snön för nu när det är mildare så kommer det snö istället, nåt elände ska det ju alltid va. Det var en stillsammare promenad för alla djurspår hade snön täckt så Zeb fick inte riktigt upp nåt intressant spår.
Systersonen skulle firas idag så gubben och jag tog min farmor med och begav oss till Purmo. Är glad att farmor orkar och vill vara med fast hon inte ser nåt och hörseln har också blivit sämre. Visst tycker hon själv att hon bara är till besvär när hon ska ledas fram och kaffe och dopp ska hämtas åt henne, men det är ju småsaker. Inte ska det hindra henne att komma med så länge hon vill och efteråt är hon ändå så nöjd och när hon kommer hem får hon lägga sej och vila en stund.
I kväll ska vi fira en till som så länge jag minns alltid har sagt att han slutat fylla år och det är inget att fira men inte slipper han undan för det. Vi kommer ändå år efter år.
Efteråt far pojkarna till skolan för att snickra ännu en vecka. Men efter det har de sportlov och Erik har lia i fyra veckor efter det så då får jag riktigt rå om honom. Haha!