Ta mej till havet

Jag trodde aldrig jag skulle bli den som vakar för att jag dricker kaffe på kvällen men nu är jag där. Undrar om det är ännu ett tecken på att jag borde fatta att jag inte är 17 längre. Tror bestämt att kroppen ger små vinkar ibland men som jag inte vill ta till mej, eller vägrar att ta till mej.
Hur som helst så ville inte sömnen infinna sej igår och väckarklockan var ställd på 05.00.
Ni må tro att det är vansinnigt skönt att då komma hem, krypa ner i sängen med armen om en lurvig liten kropp (nej inte gubben) som ligger så tätt intill mej och jag kan känna hans andetag mot mitt bröst. Det är äkta kärlek mellan mej och min hund.

Förra gången missade jag målarkursen och de skulle lära sej måla vatten och hav. Lite surt att jag inte kunde delta då, man borde vara på plats när något nytt är på gång. Övade därför lite på egen hand i kväll för att inte vara riktigt bortkommen på onsdag. Konstaterade att detta var roligt!
När sommaren kommer blir det att ta kameran och bege sej ut till Fäboda. Där får man fina bilder. Men får nog vänta nån månad eller så...