Om mig
- Anette
- En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.
fredag 11 februari 2011
Ungdomar i huset
Mitt i veckorna kan va rätt så lugna hos oss. Bara gubben hunden och jag eller bara jag och hunden. När sen barnen dyker upp på fredag eftermiddag är det som en virvelvind drar fram. Det är väskor datorer och gitarrer och allt mitt i huset.
Idag for lillebror och arbeta ett par timmar och storebror besökte friseringen. Så det blev lugnt en stund till och jag fick ta hand om smutstvätten som ska va ren och torr till söndagkväll.
Sen kom de igen och var hungriga. Åt och pratade om veckan som gått. Det tar inte lång stund före deras telefoner börjar pipa och det svaras och sms:as.
Lillebror skulle till Purmo och häsa på kompisar och undrar om han får skjuts. Jag kan inte släppa iväg honom med mopeden för det blir en orolig sömn före jag har honom hemma igen. Lovar därför att köra honom dit men det betyder också att jag ska hämta honom igen nångång i natt. Brukar sova en stund för efter en arbetsvecka hålls inte ögonen särskilt länge öppna.
Storebror är på fotboll till Jeppis och fortsätter sen kvällen med kompisar. Hans lördagsarbete med att tvätta bilar har nu hållit paus eftersom det är så kallt. Det betyder att han kan va ute längre och istället sova bort halva dagen sen.
Men ändå fast oron finns där (man är inte mamma för ingenting) så är det underbart med ungdomar i huset. Det skrattas pratas och småbusas och jag lever också upp på nåt sätt. Sen de båda studerar borta så har greppet om dem lossnat och man har inte längre koll som förut. Men de är ju stora också fast jag har så svårt att fatta det. Njuter därför av de små stunder jag får tillsammans med dem.
Belönade mej själv med årets första tulpanbukett. Tyckte jag var värt den efter en hysterisk arbetsvecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det måste kännas underligt det där; vara mamma och ändå ha "vuxna" barn.
SvaraRaderaJa att va mamma är ett livstidsjobb. Och som det sägs "små barn små bekymmer,stora barn stora bekymmer". Ganska skönt att ha "vuxna" barn och själv inte 40, inte än men snart :)
SvaraRadera