Egentligen är det väl rätt bra att vara hemkär. Vi har bott i vårt hus i 11 år i dessa dagar och vårt lilla "dockhus" är min lugna oas och där tryggheten finns. Kan komma på mej i arbetet när dagen går mot ända och jag vet att jag snart slipper hem så står jag där med ett fånigt leende när jag tänker på hemmet. Det snöinbäddade huset,golvknarret,soffan som sömmarna gått i,farfars skrivbord där datorn finns med en massa roligt i...listan kan bli lång. Det är litet och det syns att vi bott här i 11 år men det välkomnar mej hem dag efter dag. En klok man sa åt mej när vi skulle flytta in att kom nu ihåg att det inte är ett hus utan ett hem ni har. Ett av de klokaste ord jag hört. Att ha det fint och prydligt ger inte alltid den rätta känslan utan det är mera ombonat och trivsamt om det syns att nån faktiskt lever och bor i hemmet.
Mina tavlor lägger också sin prägel på vårt hem. Nu ska vi i slutet av Mars ha en utställning i målarkursen och jag är i valet och kvalet vilka tavlor jag ska ta med. Visst är jag nöjd med en del av de arbeten jag gjort men för två år sen var valet enkelt och jag var så nöjd.
Hade målat av vår hund Zeb och jag hade fått med hans personlighet och pälsmängden var den rätta så den var en självklarhet.
Så målade jag av min stora stora stora idol efter att ha varit på första konserten och jag visste att dessa två tavlor skilde sej från mängden. Jag har i och för sej alltid målat lite annat än andra, tycker jag åtminstone.
Pietarsaaren Sanomat hade t.o.m en bild av mej och idolen och det var så roligt.
Så nu har jag verkligen lite svårt att leva upp till dessa tavlor även om jag idag ser fel i dem och kanske skulle göra lite annorlunda ifall jag skulle måla dem en gång till. Men jag satte liksom ribban rätt högt åt mej själv när dessa två tavlor kom till. De är de enda tavlorna som inte är till salu, det finns inget pris som gör dem rättvisa.
Har ju tid att fundera ännu och så hinner jag ännu måla de "rätta" om det vill sej.
Hur som helst så är det alltid roligt med utställning och jag har så duktiga medmålare och jag beundrar dem verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar