Moffa

Jag tänker alltid mera på mina nära och kära som gått bort så här i juletider. Blir smått sentimental fast det är en glädjens högtid.
Idag har tankarna gått till min kära morfar Erik. Ett namn jag alltid tyckt varit vackert så därför har mina två pojkar också fått det namnet.
Morfar är förknippad med godhet ,glädje och trygghet.
Det mesta av min barndom tillbringade jag på Enafolk så morfar har alltid funnits med i bilden. Han var en sån där fixare som kunde det mesta och som alltid arbetade med sina händer. Massor av hus har han varit med och byggt eller renoverat. Han har målat,tapetserat och murat. Alltid ställt upp när folk behövt hjälp med något.
Alltid med glimten i ögonen och skrattet var nära till hands. Det var mycket bus och upptåg och jag stortrivdes där.
Morfar var bonde och redan som liten fick jag vara med både i fähuset och på höbärgningen. Jag brukade springa med "spikpåsa" och dela ut när de behövdes. Åren gick och jag fick börja köra traktor och plocka de små höbalarna som på den tiden kändes mycket modernt. Minns en dag när nästan allt hö var under tak och vi satt runt köksbordet och åt kvällsmat. Morbror undrade hur vi skulle göra med det sista för korna skulle också mjölkas. Då sa morfar att Anette och jag far och hämta det sista. Visst var jag trött efter dagen men när morfar ville ha mej med så fick jag ny energi och glad att han valde just mej.
Sen han blev pensionär så hobbysnickrade han en hel del och jag har fina exempel på det nämligen syskrinet,smyckesskrinet och det svarvade fatet. Smyckesskrinet är i två våningar med fack som är beklädda med rött tyg så det är noga genomtänkt.
Hans liv blev alltför kort. Han hade så mycket att uppleva ännu i form av barnbarn och barnbarnsbarn. Min första pojke var 1,5 år när han dog och han brukade stolt berätta att det var hans första barnbarnsbarn.
Morfar sa åt mej att han visste hur mycket Enafolk betyder för mej och att jag aldrig skulle glömma gården.
Idag har jag inte samma möjlighet att sticka mej in där men jag glömmer aldrig och varje gång vi kör om där så blickar jag dit och minns.