Ensam hemma och tekniska problem

Mina karlar är till stan för att skaffa stora sonen ny telefon. Han har sparat födelsedags och julklappspengar (tack alla som bidragit) och de har varit avsedda för just detta ändamål. Gubben är med för att trissa ned priset och jag kan bara säga att de flesta av er skulle blekna när han sätter igång. Men visst har det lönat sej många gånger även om jag ibland önskat att få sjunka genom golvet.
Lilla sonen vägrar ta honom med om det gäller nåt inköp vid tex. Jakobstads musik. Dit skulle han föresten idag också för inköp av nån sladd. Sonen ska ikväll skjutsas till Kokkola på nyårsläger och på nyårsafton ska Orion ha konsert där. Det blir grejer det!

Igår målade jag dessa får som jag skissade upp redan en bra bit före julen. Nu har jag haft en lång paus och det är alltid svårt att komma igång då. Rätt nöjd med mina får blev jag, tycker det lilla fåret som kikar upp på stjärnan ser för gullig ut. Visade min bild för gubben och han kunde bara konstatera att det var feta får. Tack för det säger jag bara. Detta är en "gullig bild" inte nån "rakt ur verkligheten bild". Tänk att man ska behöva förtydliga allt.

Nå nu när jag blev ensam i dag tänkte jag att jag fortsätter med mitt måleri. Ställde fram alla grejerna och sökte efter min gode vän Leonard Cohen. Allt går mycket bättre bara han sjunger för mej. Med den nya tv:n och alla sladdar och mojänger så fick jag förstås inte igång spelaren. Ringde gubben och anklagade honom för ett och annat och så frågar han mej om jag har på strömmen... Han tror på allvar att jag är dum!
Nu är de hemma tillbaks och han kunde själv konstatera att det var nån konstig inställning. Alltså inget jag kunde beskyllas för.

Så här ser det ut på köksbordet när jag sätter igång. En vindsatelje med takfönster är min stora dröm och när jag blir rik och berömd är det det första som byggs. (alltså aldrig)

En halv timme senare har en vintertavla sett dagens ljus. Inget som kommer att bli inramat men bilden har jag haft i huvudet sen i söndags när vi var på motionsrundan. Skönt att känna penseldragen och färgerna som flyter över pappret. Jag har trots allt inte glömt.