En klump i magen

Vilken sorgens dag det blev.
Unga pojkar som knappt börjat livet mister det på ett ögonblick. Så ofattbart och tragiskt att jag inte finner ord. Klumpen i magen har gnagt hela dagen och det har varit ett allmänt samtalsämne.
De egna pojkarnas beväringstid har ständigt återkommit. Hur jag väntade att få hem dem på permissionerna. När de äntligen blev civila och den glädjen hela familjen kunde dela.
Tankarna går till offrens anhöriga, må de hitta kraften att klara detta.
Jag for till Kokkola på modellteckning i kväll för att få koncentrera mej på annat ett par timmar. Det var svårt ändå att få tecknandet att bli till nåt och så fick jag springa upp för att ta tag i vår modell som höll på att svimma mitt framför ögonen på alla. Ingen verkade se men jag hade en stund anat svajandet och förstod vad som skulle ske. Det är verkligen inte lätt att stå i samma posering i långa stunder och särskilt om man har en sämre dag.
Önskar nu att alla får en god natts sömn och ork för en ny dag i morgon.