Söndagsfunderingar

I dag tog det mej att börja fundera på om man bor på rätt ställe.
Missförstå mej rätt, jag älskar den lilla kohagen där vi satte ner vårt hus. Men när det bara är mörkt och grått därute, regnar vågrätt och blåsten slipper in i den minsta glipa trots att man virar sej med halsduk och mössa nerdragen så långt den går. Då undrar man om det av alla möjliga och omöjliga ställen i världen är just den rätta som man bor på.
När det slafsar om byxbuntarna när man tar en promenad, skorna suger i sej väta, det rinner brunt vatten ur hundens päls och gruset har fastnat långt inne i hans päls och allt detta kommer vi in i huset med.
När man kärrar in ved och ett ramlar ur kärran och du hinner inte bromsa förrän du kör på det och minst fem vedträn till ramlar ur. Man plockar den där veden fram och tillbaka och så ska man försöka få fyr på den också. Jag är en värdelös eldare och törs inte tänka på hur många timmar av mitt liv jag stått i det jäkla pannrummet och försökt få det att brinna. Ja inte själva pannrummet dock, utan veden. Har länge tänkt att jag får ta och lyfta in en fåtölj i pannrummet, några böcker, kanske lite skissblock... allt för att ta vara på den dyrbara tiden.
När jag har sådana funderingar undrar jag om jag verkligen bor på det ultimata stället på hela jordklotet.  Det är sådana tankar som kommer i allt det gråa vi nu lever i.
Dessutom är det nåt konstigt med mitt öra i dag, kände det redan i morse. Kanske det är det lilla gnutta vettet som finns kvar som är på väg ut. I alla fall är det en tryckande känsla jag har som inte alls är behaglig.
Mitt i allt elände fick jag faktiskt ut gubben på en tripp till Nykarleby och denna månads utställning i rådhusgalleriet. En studiekamrat till mej är med i den så jag ville och se och i dag tyckte jag var en förträfflig dag. Det kan vara det vettigaste jag gjort i dag förutom att jag stampat till en päärogröit till middagen.
Såna fina tankar och funderingar plitar jag ner vid skrivbordet på bilden ovan. Skrivbordet som för övrigt är arvegods efter min farfar och som är så förknippat med honom och hans arbete som skogsförman i tiderna. Glad att det kom att bli mitt.
Naturligtvis min trogne följeslagare också på ett hörn. Kärlek på det.