I går ringde jag min farmor och undrade om hon skulle ha möjlighet att komma till mej på eftermiddagskaffe i dag. Jag skulle ju hämta upp henne naturligtvis, och inte var hon sen att nappa på det erbjudandet. Så glad att hon är pigg på allt som händer runt omkring henne och vill vara med på så mycket som möjligt. Bara hon får ta stöd mot en och gå i armkrok och ha nån annan att vara hennes ögon så går det riktigt bra.
Så jag hämtade upp henne efter maten och så började hon med att vila sej en stund på soffan medan jag tassade runt och donade med mitt.
Hon är så intresserad av mitt måleri och det är en stor sorg att vi inte tillsammans kan betrakta målningarna. Men jag tog ner en från väggen så hon fick känna hur stort jag målar ungefär och känna på strukturen medan jag berättade om vad som fanns på målningen.
Man får försöka så gott det går.
Och hon ville gå runt i alla rummen trots att hon inte såg så mycket annat än ljus och mörker men bara det att hon kan säga att hon tittat sej omkring är viktigt för henne.
Så glad att jag äntligen tog tag i det här besöket. Det är så länge sen sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar