Vi vandrade

Jag hade på klart i söndags att så fort jag kommer hem från mitt skifte så ska jag ut i skogen med Bonzo. Jag hann bara ut från sista besöket så skickade gubben om jag kommer med och vandrar längs Bredviks naturstig nånstans i Kokkola. Jag var på hugget direkt.

Nöjd kille och perfekt vandringsväder. Lite kall blåst längs vattnet men i skogen lugnt och stilla.

Här finns också en välbesökt frisbeegolf bana så det var mycket bilar på parkeringen men längs leden såg vi bara några andra.

Lite hala spångar på sina ställen så man fick se upp, jag var med ett knä i plankan men snabb som pilen upp igen.

Det gick genom hög vass och på sina ställen var det väldigt blött på sidorna.

Det blev 6 kilometer och det räckte gott och väl för en som varit igång sen sju på morgon. 

Nu ska jag packa skolväskan. I morgon börjas det och det känns som när man började första klass i tiderna. Lite pirr i magen får jag erkänna.

 

Allt möjligt kan hända

Första frostnatten kom för snart en vecka sen och den tog allt i sommarblomsväg. Lika bra det så slapp jag det besväret. Nu skulle det bara gälla att få bort allt ur krukor och bänkar, får väl säga att jag ändå är på god väg.

Under söndagen vandrade vi en del av Gustavsleden med mamma.

Bonzo stortrivs när han får vara ute på äventyr.

 På tal om äventyr så blev det minsann ett sånt när jag och en väninna hade en Tammerforsdag i måndags. Vi for med tåg på morgon och hade en härlig dag bland höstkläder, inredningsfint och god mat. Vi fick tid till ordentliga kvinnfolksfunderingar och det är så viktigt.

Vi for hem på kvällen med våra shoppingväskor nöjda och belåtna. En bit utanför Seinäjoki mitt i skogen stannade vårt tåg och efter en stund slogs allt ström bort från tåget. Jag såg en vr gubbe med skumsläckare utanför fönstret och då ännu hade vi inte fått nån info om vad som var på gång.

Det visade sej att en dragmotor fattat eld under ena vagnen och det var den som de försökte släcka. Nu gick konduktören från vagn till vagn och informerade om vad som hänt men att läget var under kontroll och det var ingen panik. 

Vi väntade en lång stund och nu började brandbilarna komma, två "riktiga" och två små. Sen tillkom ett par servicebilar och det blev mycket gubbar på utsidan. På insidan blev luften mycket dålig och folk med astma började må dåligt och de fick ta sej till dörrar som öppnades. Det var förbjudet att ta sej ur tåget men den friska luften som kom in gjorde att det blev bättre att vara.

När snart två timmar hade gått kom det meddelande om att resten av resan skulle bli med bussar och nu började det planeras var vi skulle tas ur tåget och var vi kunde ta oss över diket till servicevägen. En stor spot lades i dikeskanten för att lysa upp vår väg.

När bussarna anlände, tror det var tre eller fyra stycken (svårt att se i mörkret) fick vi börja köa för att ta oss ut. En trappstege hade lagts ut och en efter en hjälptes ner, fallet var ganska högt när ingen perrong fanns att tillgå. Sen delades vi upp i bussarna beroende vart vi skulle. Vid det här laget tyckte jag mest synd om de två hundar jag såg var med.

När tåget var tömt såg vi en ljuskägla lysa runt i alla vagnar. Konduktören gick omkring för att se att ingen lämnats kvar. Vid det laget tyckte jag det var som på film. Vi kom till Seinäjoki tågstation och där fick vi ännu byta buss och mycket folk var på perrongen för de som kom norrifrån slapp ju heller inte längre med sitt tåg så det blev buss även för dem. Lite kaos faktiskt.

Vi skulle ha varit i Bennäs 20.40 men kom 00.30 dit så det blev en kort natt sen och lite sliten var man ju dagen efter på arbetet. Vi var på gott humör hela tiden och försökte skoja bort hela eländet, det kunde ju ha gått så mycket värre. Gav faktiskt en känga åt vr efteråt då de bra kunnat dela ut drick och ätbart de timmar vi satt och väntade i tåget, det blev i alla fall 2,5 timme där. Vi som ätit tidigare under dagen och kanske tänkt ta nåt på tåget blev oäten närmare tio timmar. Tur att vi hade köpt vattenflaska åtminstone. Vi får vår hemresa återbetalad så det är ju alltid nåt, och vi glömmer inte detta äventyr i första hand.

Sen har det varit jobbdagar, vissa längre än andra. Jag har hunnit till både hudläkare och tandläkare. Kört i fint höstväder med färgsprakande träd och solnedgångar att stanna och beundra.

I dag är jag ledig och regnet öser konstant ner. Det gör mej ingenting, vill bara vila och ta igen mej tillsammans med Bonzo. Han är ju verkligt glad att han kan chilla i soffan än att vara dyngsur ute i regnvädret.

Hörde på radion att det är 30 år i morgon sen Estonia sjönk. Morgonen efter den hemska natten var jag med mina pojkar på mamma barngrupp. Storebror var inne med oss och lillebror sov i vagnen. Det blev mycket prat om olyckan vår första träff den hösten. När vi kom hem la jag mej i sängen och ammade, då ringde min mormor att hennes systers man hade dött. Så märkligt för när vi gick hem efter träffen kände jag på mej att mormor skulle ringa med sorgliga nyheter. Yngve, som hade mitt foto i sin plånbok så länge han levde.

 

September så ljuvlig

Jag har redan i kväll suttit och sovit rätt upp och ner i fåtöljen och är fortfarande så trött att ögonen går i kors. Tror faktiskt det har med värmen som fortfarande är kvar trots sen september och man är så urlakad efter en arbetsdag. I går var det fem före jag inte gått till en affär och köpt mej ett torrt bh, detta utryckte jag högt på kontoret och fick skratt tillbaka. Åtminstone vi 50 plussare kan förstå varandra och drar alla våra historier som vi skrattar gott åt.

Trots att jag i dag igen var trött och lagom svettig arbetade jag en timme extra när det behövdes. Vill att alla ska vara nöjda när jag kliver ut genom ytterdörren hos klient. Och en äldre människa med ett dilemma har jag svårt att ignorera. Just för det fick jag idag höra att jag varit som en ängel, sänt från ovan och fick en varm kram till avslut. Kan man just få sluta en fredag bättre än så!

Bonzo så glad när vi trillar in här hemma efter våra arbetsdagar och så chillar vi tillsammans och berättar hur våran dag varit. 

I går hade jag en spännande morgon när jag var och träffa min blivande lärare och handledare på Sursikbacken. Det blir så att jag sätter mej på skolbänken nu för att bli, om det lyckas Närvårdare när jag blir stor. Det blir på läroavtal så jag jobbar även på som tidigare. Det hela är en skräckblandad förtjusningskänsla och jag har ingen aning om vad jag ger mej in på men tar en dag åt gången och ids inte fundera desto mer på saken.

Lite smått trillar av stickorna nu som då och sockor har jag haft på agendan nu en tid. Det tredje paret muminsockor och dessa heter Muumimamman halaus.

Nu får jag rätta så många stavfel så dags att avsluta. 

Ha de gött!

 

Mycket i skallen

 Har varit en intensiv vecka trots att jag varit ledig i två dagar. Tror ändå det varit mest intensivt inne i huvudet, svårt att få tankar som far och flyger att landa och lugna ner sej. Därför är det så skönt att ha mitt arbete som gör att jag får fokusera på klienter till fullo när jag är med dem och hitta på nåt roligt på fritiden.

Som i tisdags när jag var ledig. Då kom Hugo med sin mamma hit och vi tillbringade dagen i varandras sällskap. Vilken lycka det är!

Tisdagen igen tog jag min egen mamma i hand och så for vi till Sunds trädgård och Rusta för att se på vackra ting för både öga och själ. Kaffe efteråt hos mamma. Tacksam!

Sen kan det ske drastiska åtgärder när gubben är bortrest en dag. Då klipper man håret kort igen och beställer en extra säng.

Ute i blåsvädret en dag vid en sjö med klient. Den här kvinnan har gjort stora beslut i veckan och har en spännande och utmanande höst att se fram emot.

Här hemma lunkar det på som tidigare, tur ändå att man har sin stabila punkt. Ny tavla har kommit upp men missnöjd med ramen. Varför tog jag inte den jag först höll i frågar jag mej. 

Med jämna mellanrum far vi två ner till ån. Bonzo tycker det är rätt intressant där, finns mycket att lukta på och kanske han är som jag att han finner lugn i att bara blicka ut över det blå.

I går hade jag en lång dag och flaxade på i tre olika kommuner. Lagom trött när jag kom hem men gubben ville ha mej till Kokkola en sväng. Om jag får sova i bilen dit sa jag, och det fick jag.

Han tog mej till ett pizzaställe i Yxpila som var nytt för oss. Riktigt trevligt ställe med bra personal som strödde riven parmesan över våra pizzor sen de var serverade till bordet.

Som om nån uppfinnarjocke varit på plats.

Sen drog vi in mot centrum av Kokkola där handelns och kulturens natt pågick. Men det var alldeles för mycket folk och finsk "humppa" för min del. Fick i alla fall ett par nya byxor och en tröja med mej hem.

Jobbhelg för min del med kvällsskift båda dagarna. Rör mej inte alls i ryggen, tänk så det kan bli när man trivs.

Men före det ska jag ta hand om Hugo på egen begäran. Så att föräldrarna får ställa sej i ordning för dagens bröllopsfest, Hugo ska naturligtvis också med men han har ännu inte så många lockar att locka.

Superb helg

Så skönt att komma hem i fredags och veta att man har helgen ledig. Hade bunkrat upp med grönsaker från torget, nya böcker från biblioteket och go kaffe inhandlat.

Plockade sommarens största bukett då det inte är lönt att spara på det mera.

Blev fint på köksbordet

Mycket fjärilar på gång nu. kanske också de gillar att värmen återvände.

Gillar våra terrass kvällar när lugnet lagt sej och man bara inte vill gå in.

Lördag eftermiddag körde vi till Vasa. Gick i några affären och satt sen en stund vid vattnet i väntan på vårt sällskap.

Vi hade bord på HEJM med Erik och Sandra, hennes pappa med fru. De håller annars till i Helsingfors och har sällan vägarna hit uppåt så det var första gången vi träffades. Alltid lite spännande med första träffen men det blev så bra och så trevligt.

Vi åt så gott. Utsökta smaker och oväntad kombo i förrätten. Lamm till huvudrätt som smälte i munnen. När det blev dags för efterrätt var jag så mätt att jag nöjde mej med en kopp kaffe. I tre timmar satt vi där och hade så trevligt.

Besökte ett loppis och hittade träleksaker till Hugo i bra skick.

När kvällen kom hade jag ett ny ljushållare att tända ljus i. Höstfärgerna smyger sej in.

Blandade till varsin GT och tog in dagen. Finns så mycket att vara tacksam för.

I går köpte jag också en trälåda för 5,90 euro.

Började fixa till den i dag under förmiddagen. Hittade överbliven målarfärg i ett skåp.

Limmade en bit tapet på locket med decoupage lim. Skruvade fast ett handtag som legat i gömmorna.

Till sist klädde jag också insidan av locket med tapet.

Nu står den här på byrån i väntan på användning av nåt slag. Kanske sen när Hugo börjar komma med teckningar till farmor och farfar så blir det en bra låda att spara i. Förutom de som vi tapetserar kylskåpsdörren och väggar med. En hyfsad förvandling bara med saker som redan fanns här hemma.

Och Hugo har vi besökt i dag. Efter att han varit på babysim och fått sova. Gullevän, han hade så mycket att berätta om sin dag att när han höll på att somna i min famn hölls tutten inte i munnen. Hoppas du får sova gott och drömma sött i natt vår lilla älskling.

 

Andra sommaren

Vi fick en andra sommar att njuta av. Helt otroligt vilken värme vi har. Jag torkar svetten ur pannan under hela arbetsdagen och hoppas alla ska ha dåligt luktsinne. Fast å andra sidan är det lika för alla.

Måste stanna och begrunda hur tom en stad kan vara under tidig eftermiddag.

Mitt i njutet finns det ändå små saker som påminner att vi faktiskt skriver september nu.

En vacker trollslända som förvirrat sej bland spindelväven i växthuset hjälpte jag ut i friheten häromdagen. Fint att få begrunda på nära håll.

Gjorde upp eld i grytan i gårkväll för korvgrillning. Satt och tittade på allt ogräs som sökt sej in bland stenarna men orkade inte lyfta ett finger.

Bonzo hade tagit gosedjur med sej ut. Ser lite levande ut på bild så jag måste förtydliga att det är nån harliknande tuggsak.

Granngårdskatten Rufus verkade också gilla att värmen kommit tillbaka.

Snart drar eftermiddagsskifte igång.

 

September

En blinkning och så var sommaren över. Trots att vi har varmt ännu så kommer vi inte ifrån att september är början på hösten.

Jag var ledig i fredags och startade med att fixa lite på detta skåp. Ett ställe som växlar lite efter årstid och snart passar inte tavlan in men får nu vara i brist på annat.

Mamma kom och överraskade med sin goda senap och ett bröd från Jeriko gård. Hon fick istället med sej lite grönsaker.

Sen var det ju så väldigt fint ute att jag tog handarbetet med mej dit.

En ny fönsterlampa och solrosor från självplocket i byn. Så glad över det.

Det blev en kort pulshöjande cykeltur på kvällen. Vi fick cykla ifrån både regn och åska men när vi kom på terrassen här hemma hann det ifatt oss, men då var det fritt fram.

Under lördag var Hugo här med sina föräldrar och han blir bara roligare den pojken. Så söt när han ligger och greppar mjukisdjur eller tar tag i sina fötter. Glad och go. I dag söndag har han deltagit i sitt livs första babysim och verkade trivas i vattnet.

Nån villa avslutning brydde vi oss inte om. Vi hade det så bra här hemma med blåst och regn utanför.

Det har varit ett riktigt ruskigt väder. Natten till i dag söndag tror jag det regnade oavbrutet och jag funderade på allvar att dra gummistövlar på fötterna när jag begav mej i väg på jobb tidigt i morse. Det stod vatten ut efter vägen till stan och jag sicksackade runt de små insjöarna. Som tur lugnade det ner sej och under förmiddagen kom solen.

Har haft en lång arbetsdag och mycket extra uppgifter som dykt upp under dagen. Kände mej lite stressad ett tag men tänkte att jag inget kan än att beta av ett besök åt gången. Och ingen klagade utan alla var nöjda och belåtna. Fick beröm för min goda morgongröt och på annat håll var det idel beröm för hela Omsorgs personal. Så roligt att höra. 

När jag hade vilat upp mej plockade jag ett stort fång med blommor och trampade iväg till gravgården. Kanske de sista buketterna dit av årets sommarblomster.