Och där kom magkatarren!

 Det var så skönt när det stundade till helg, jag hade fått arbeta två dagar med fina människomöten och kollegor efter skolan och skulle få vara ledig i helgen.

Fredag kväll började riktigt bra då Sandra och Erik anlände med varsin bil hos oss. Erik direkt från jobbet och Sandra hade också jobbat i nejden under dagen. Nu ville de ha mat före de skulle på kvällskaffe hos kompisar. Mysigt, mysigt att få ha dem här.

Jag har tänk förhandsrösta i morgon eftersom jag jobbar söndag och helst inte tar mej ut till vallokal den dagen. Om inte Sandra varit uppställt i Vasa utan här skulle hon definitivt fått min röst, så smart, klok och drivande.

Lördag förmiddag var vi till Kokkola för att köpa cykelhjälm till Hugo som blir 1 år denna månad. Finns ju mycket gulliga hjälmar med figurer och så men med en cykleltokig farfar ska det vara rejält, säkert och tryggt och det kan jag hålla med om. Blev även bjuden på en kopp kakao och köpte själv en för dyr bomullströja åt mej själv, så går det när man inte läser ordentligt på priserna. Men den var fin i mitt tycke och kommer att användas flitigt så vad gjorde det att jag hickade till vid kassan.

På eftermiddagen anlände Hugo och pappa och det blev fullt ös några timmar.

Till och med Bonzo tycker det är i livligaste laget och söker sej upp i högre höjder för att få ha sin päls i fred. Hur blev han nu så rörlig plötsligt, han som mest låg på golvet och sprattlade?

Hugo är verkligt intensiv men i en underbar ålder nu, allt händer på en och samma gång. Att jag får uppdateringar om allt som händer under dagarna är av stor glädje, tänk att jag/vi får vara så delaktiga i hans liv. Han har nu lärt sej vinka då man säger hej till honom och i lördags gick vi fram och tillbaka i långa hallen medan han höll mina händer, fem före han tar sina första alldeles egna steg.

Senare på lördagskvällen blev jag alldeles uppsvälld i magen och fick ett tryck i mellangärdet. Efter ett par timmar kaskadspydde jag och det lättade. Söndagen var seg, jag var trött och helt utan matlust (då är jag verkligt sjuk) Vet inte hur många gånger jag somnade och däremellan försökte jag läsa på tent som jag skrivit i dag. Tog tidig kväll och var livrädd att jag smittat Hugo med nåt skräp. I morse kändes det helt ok, fick i mej en smörgås och halv kopp kaffe. Sura uppstötningar fick mej att fundera på magkatarr och första pausen satte jag mej i bilen och for till apoteket efter Somac.

Haft en intressant dag i vårdklassen där vi övat på förflyttningar från säng till rullstol/duschstol. Hur vi avlastar en strokepatient och hur vi får upp personer som ramlat med en "peanut boll". Och tenten om hjärtat tog vi på slutet av dagen och det känns som att den gick helt hyfsat, och när jag kom ut därifrån var magen igen riktigt uppsvälld, jag vet att jag hade varit spänd inför denna tent.

Hemma vilade jag en stund och så tog jag ut hunden på länk, men det var på nåt vis för ansträngande det också. Sura uppstötningar och tryck i mellangärdet så nu får jag ta det lilla lugna så medicinen får börja arbeta. 

Och tänka sej, vi har ingen tent nästa vecka! Det har suttit i nu så man knappt har hunnit hämta andan, bara det inte hittas på nåt djävulskap under morgondagen, men det ska vi inte tro.

Goda nyheter

 Precis nu när jag öppnade datorn såg jag att det hade kommit ett meddelande från Monica som vi gjorde läkemedels tenten för i dag att vi alla är godkända och får veta resultatet nästa gång vi ses. Skönt att få det svart på vitt men jag kände redan när jag lämnade upp tenten att jag gjort väl ifrån mej.

I går var jag lite olustig när jag for från skolan. Läkemedelsräkning är på gång och jag känner att jag nog är rätt trög i huvudet, men tack och lov inte ensam det märkte jag. Började genast gruva mej för tenten som inte får innehålla ett endaste litet räknefel och det förstår jag ju, klienten måste såklart få sin rätta medicindos. Men så körde jag från skolan till Hugo där också hans mormor anlänt och där nånstans så slog det mej att vad är det som är viktigt här i världen egentligen, att jag klarar en tent på första försöket eller? Tenten skriver jag tills jag klarar den och så är det med det.  Världen står inte och faller på mina misslyckande och allt blev mycket lugnare. 

Det var så fridfullt i bröstet senare under kvällens länk, nästan så det fick nåt religiöst över sej. Hoppas den känslan får rota sej djupt för det kändes bra. Och jag trivs oerhört i skolvärlden det kan jag inte förneka.