På tisdag skrev vi läkemedels räknetenten i skolan. Den absolut viktigaste tenten hittills där vi inte fick ha ett endaste litet fel. Alla kommatecken på rätt ställe, enhet noggrant utskrivet och alla nollor på rätt plats. Jag var nervös. Så nervös att jag gick omkring med en klump i magen under dagen, och var lite som i en dimma.
Jag tog en skithusselfie och skickade åt mamma och syster på vår grupp att idag är dagen då de kan tänka lite på mej. Där står jag med mina buskiga ögonbryn som lever sitt eget liv, egenstickad tröja som jag inte använt men som nu blivit som en liten favorit i tunt vårigt garn. Allt ser ju rätt normalt ut men inuti var det kaos. Tydligen riktigt dålig på stress.
Tent timmen kom och enda jag kunde tänka var att världen går inte under ifall jag inte klarar detta första gången. Räknade alla uppgifter, tänkte så det knakade. Räknade alla uppgifter ännu en gång för säkerhets skull. På sista uppgiften började jag övertänka och det som egentligen var så självklart blev plötsligt riktigt osäkert. Drog ett djupt andetag, skrev mitt namn på tenten, lämnade upp och stängde dörren till klassrummet. Körde raka vägen till Hugo för att kramas och leka, nu behövde fammo komma tillbaka till verkligheten.
Sov riktigt krasst natten efter, hade fått för mej att jag lämnat bort ett kommatecken på en uppgift och hade sån ångest. Hur kan man bli sån??? Var säker på att det var kört...
Fatta sen dagen efter då det kommer meddelande på telefonen... Godkänd i räkningen. Jag gav upp ett glädjetjut så Bonzo kom springande och trodde jag blivit sjuk. Jag både skrattade och grät. Hela mitt liv har jag gått omkring och tänkt att jag är värdelös på att räkna, har inget mattehuvud och förstår inga uppgifter. Blev underkänd i sjuan och min kära vän räknade med mej under sommaren och jag cyklade iväg till högstadiet en varm, solig dag och gjorde omtent för att få flytta med upp till åttan. Det har satt sina spår i mycket osäkerhet men det tänker jag slänga långt bakom mej nu. Jag är inte så där dum som jag hållit mej, det fastnar visst nåt i min skalle också.
Känner att jag växer som människa i mina studier och tackar min skapare att han förde mej så varligt in på denna väg.
Allt gick sen mycket lätt igår när jag hade en hemmadag. Planterade några penseer vid trappan och städade mitt kontor/Hugos lek och grejer rum från topp till tå. Tvättade gardinerna, strök och hängde upp tillbaka senare under dagen, torkade damm och vädrade kläder ur skåpet. Tvättade båda bilarna på kvällen, ut på promenad, stickade klart en tröja ( som jag ska modifiera om lite ännu) Fick sån energi.
Bonzo blev så slut av mitt flängande att han somnade med sin vän i munnen.
I dag ska jag jobba, första dagen denna månad. Skolan tar sitt och så kände jag att det behövdes några extra lediga dagar, viktigt att känna efter. I morgon börjar del 2 i grundläggande matematik så jag ska till skolan och räkna före jag tar tag i fredagsskiftet. Vi har ännu inte fått ut tenten i första delen men hoppeligen i morgon.
Nu ska jag ge Bonzo lite tid före jobbet kallar.