Om mig

- Anette
- En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.
onsdag 7 november 2018
Vissnade rosor och minnesdag
Tror jag aldrig lade upp bilden av rosorna jag köpte i förra veckan.
Dagen efter hade tre av dem bockat och två dagar senare slokade alla. Man får väl skylla sej själv när man köper från storaffärerna. Men de står fortfarande i vas på köksbordet...vet inte vad jag ska skylla det på, mörkret? leda? likgiltighet? Kunde ju i alla fall torka blommorna.
I dag har det gått två år sedan min stora idol tog farväl av jordelivet.
I arbetet lyssnade jag på albumet Live in Dublin och mindes de goda dagarna med konserter och förväntan. Här hemma sökte jag fram tidningarna jag sparat och bläddrade. Läste om boken The Flame som blev hans sista och som nyligen utkommit. Poesi på engelska är inte lätt men känner ändå att jag verkligen borde ha ett exemplar av det arbete som höll honom vid liv den sista tiden.
Lyssnat på Sharon Robinsons hyllning till sin vän "Goodbye Stranger, my old friend...
Väntar på att hans son Adam ska skriva nåt på sociala medier.
Sen är det kladdkakans dag i dag. Men det hade vi i söndags, och i måndags och pikuliite i går. Så att.
tisdag 6 november 2018
Pizzakväll
Det är stor skillnad på våra dagspromenader.
I dag var det grått och eländigt och igår var skogen så vacker när solstrålarna slank in mellan tallar och granar. Bara Zeb vore frisk i sina ben skulle vi mest göra skogsturer.
Sista målarkvällen för den här terminen i kväll och vi har firat med pizzaätning. Fast jag måste säga att jag hade ett gäng "fisikånttar" med mej när det kommer till att få i sej en pizza. Jag var den enda som åt upp min medan de andra fick ta hem av sina. Haha. Jag är bra på många saker och att äta är en av dem. Men vi hade riktigt trivsamt runt bordet och det känns bra att jag tog en nystart där med måleriet.
Och jag fick veta i dag att mina drejade skålar åkt in i brännugn i dag. Så nu svettas de ordentligt. Mycket spännande till fredag då jag ska få bildbevis av råbränningen.
måndag 5 november 2018
Tiden rusar
I dag har det gått 30 år sedan vår förlovning.
Helt otroligt vad man kommer ihåg just från den tiden och innan. Det var sista helgen gubben eller pojkvän på den tiden var hemma på permission. Några dagar senare var han civil efter en lång tjänstgöring pga av att han var hemma med jordbruket över sommarn.
Det var ett tufft år vi hade bakom oss och en förlovning var så självklar. Det bästa jag gjort har blivit gjort i "båånveti"
Och gubben tyckte vi skulle ut på stan och äta ikväll och inte mej emot. Alltid när nån bjuder och man själv inte behöver stå vid spisen ska man haka på.
Så vi mårar åpå.
söndag 4 november 2018
Gråa dystra söndag
November hör väl ändå till den tyngsta av månader.
Mörkt dygnet runt om det nu inte skulle få för sej att frysa till och läggas till lite vitt på marken.
Jag hade ingen större lust att starta den här dagen och satt i nattskjorta hela förmiddagen. Måste ändå spänna fjädern för att få mat på bordet tills lillebror kom hem. Bjöd på grisfile´ bacon och kladdkaka, kändes som den ultimata matsedeln denna dag.
Besökte farmor som var på motionsrunda när jag kom (ibland känns det som om hon är hurtigare än mej) men jag lät henne gå sina varv och tog fram dammvippan och fixade bokhyllan så länge jag väntade in henne.
Och nu spenderar jag tid vid min favorithörna, i all sköns ro. Bloggar, läser bok och dricker glögg. Försöker förtränga att det är måndag igen i morgon. Just nu känns det som om jag kunde sova bort ett par veckor.
lördag 3 november 2018
Allhelgonadag
Ibland undrar jag hur det är möjligt att sova som jag gör nu.
Tio timmar i sträck gav jag mej senaste natt utan en enda blinkning. Men jag tycker de flesta säger att de är väldigt trötta nu, höstmörkret trycker. Viktigt att ge kroppen vad den behöver tänker jag och kryper tidigt ner mellan lakanen.
Förmiddagen ägnades åt allmänt plock och dammtorkning.
Sen ut med Zeb på skogsvandring. Sällan vi går efter små skogsstigar då han är så svag i bakbenen men i dag tog vi en kort bit in i skogen. Hittade så fint blåbärsris så jag plockade med mej en bukett, älskar grönt i vårt hem.
På eftermiddagskaffe hos mamma tillsammans med syster och flickorna. Vidare till gravgården för att tända ljus via lillebrors med ingefärsdricka och kladdkaka. Han är förkyld och var inte så förtjust i drickan men tog gladeligen emot kakan.
Och nu är vi hemma nerhasade i varsin soffa. Jag dricker glögg och gubben ser program om störtade flygplan. Min sysselsättning slår det med hästlängder.
fredag 2 november 2018
Allhelgona helg
Började min ledighet med att besöka gravkapellet vid gravgården som var öppet i dag. Jag har inte varit inne i det sedan det renoverades och inte före det heller förresten. Vackra glasmålningar och bra akustik för sång. Fick en fin stund med allvar och skratt.
Gick sedan ut i kvällsmörkret och besökte mina käras gravplatser. Hade inga ljus med mej utan i morgon far vi båda två och tänder ljus för våra kära. Helger som denna är saknaden mera närvarande men gör inte längre ont. Det är mera tacksamhet över att just jag fått ha dessa människor i mitt liv och att jag fått samla och bevara vackra minnen i hjärtat.
torsdag 1 november 2018
Den viktiga fritiden
Nu har beställningen jag gjorde nått sin ägare och jag kan visa. Detta är tyvärr inte riktigt slutliga resultatet för det glömde jag fota. Men det är bara det vita som dämpades ner en aning och benet längst fram i bild markerades mera. Storleken 50x70 cm.
På tal om teckning så pratade jag med en arbetskompis i dag om hur viktigt det är att ha en meningsfull fritid. Och kanske nåt som helt bryter av från det dagliga förvärvsarbetet. Själv tycker jag det är det som tar mej genom arbetsdagen. Ska man stå och slå hål i tusentals likadana rör en hel dag blir man fort knasig om man inte har en vettig sysselsättning kvällstid. Att jag kan få drömma iväg i tanken och fantasin om teckning måleri handarbete inredning färg och form gör att jag kan känna en mening i det jag just i ögonblicket håller på med. Hela tiden föds nya ideer och konstformer i skallen och jag kan känna glädje i det och stå med ett smile i fejset.
Jag är oerhört glad och tacksam för min kreativa ådra och vet inte alls vem jag skulle vara utan den. Fattigt skulle det säkert kännas. Och om det mesta aldrig blir av är planeringen hälften av glädjen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)