Ny vecka

Så var vi igång med ny vecka igen.
Gårdagen delades in i två läger. Klockan nio på morgon startade vi med våra cyklar för en härlig lång skogsrunda. Snön låg i vår väg och det var kämpigt värre. Benen skakade av ansträngning och jag trodde jag skulle flämta lungorna ut och in och tänkte att nu lägger jag mej och väntar in våren. Men vi hade varsin termos med varm choklad och fick pausa mellan varven. Ibland var vi på riktigt hårda plogade vägar och det var lätt att leva och glädjas och vi fick tänka om vår sträcka. Två timmar senare sladdade vi in på gårdsplanen igen.
Lillebror kom hem på eftermiddagen och efter det fick jag en huvudvärk av icke denna världen. Låg under täcke i 3,5 timme och tänkte att slutet är nära. Än i dag har jag varit tung i huvudet och under natten vaknat av bortdomnade händer så troligtvis är det från att ha hållit så hårt i styret och skakat fram i oländig terräng som gjorde att nåt knöt sej där i nackpartiet. Eller för lite vätska, hursomhelst är det över nu.
Fammo har jag besökt i kväll med dammtorkning och jag var varm i hjärtat när jag lämnade henne. Pigg glad och skojfrisk, precis som fammo ska vara. Tar till mej dessa stunder som en svamp suger i sej vatten. Nån dag ska jag göra nåt fint av påsen med stenar jag fått av henne.

En bättre lördag

Tredje vasen dessa blommor befinner sej i nu. Så länge det går att plocka ut nåt friskt ur en bukett gör jag det. Vårig och nätt.

Gubben befann sej i Vasa på innecykling och jag redde upp huset, drack en välbehövlig drink på blodgrape och apelsin, fäsrkpressad sådan. Begav mej sen ut med Zeb i det fantastiska vädret.

Hem för att byta om och bege mej på min egen runda på hjul.

Alltså livet! Och alla tankar på varg, björn och böuilar stoppade jag undan tillika som jag stoppade nycklarna på mej till försvar tänkte jag. Ett och annat hugg i sidan när jag blir överfallen var min tanke... och begav mej ut i de djupa skogarna.

Den värmande livsnärande solen.

Stod och pöste här en stund.

Bjöd in sambosarna till eftermiddagskaffe och ringde gubben att åka via aroma efter dopp på hemvägen. Bra val, varken hann eller behövde lunch i dag.
Och i kväll blir det samkväm vid Hagaliide.

Ljuva fredag

04.37 tittade jag på klockan i morse. Låg och vred mej en stund men kom på att jag har möjlighet att cykla till arbetet och starta dagen 06.00. Sagt och gjort. Härligt uppfriskande att i maklig takt trampa genom byn i arla morgonstund. Lika härligt att trampa hem i solsken, dock bländad av solen och nedskvättad av två stockbilar på raken. Efter det såg jag prickigt.  Min fina blue bird var lika smutsig som jag så det blev fredagstvagning och kedjeputs för hans del också.
Zeb ville inte in utan insisterade på att bli serverad på terrassen. Visst, jag kan förstå honom.
Matvaror är påfyllda inför helgen och själv mumsar jag på mjölkchoklad med saltlakrits. Härligt härligt men farligt farligt som Björnen sjöng.

Snö till efterrätt, alltid lika gott.

Ingen rädder för vargen här

Det har hörts och setts att vargen stryker i knutarna.
Fast jag är långt i från modig får den inte mej att hållas inne om tillfälle ges att trampa cykeln.
Det blåste rätt duktigt och stickig snö kom emellanåt men jag var ute en timme och förvånades att underlaget var så pass bra som det var.
I går kväll var jag mest bekymrad och kom mej inte för nånting efter att jag besökt farmor. Hon hade en våldsam hosta som gjorde henne svettig och så väldigt slut och det är mer än en gammal farmor ska behöva utsättas för.
Nu har jag haft kontakt med mina farbröder i dagarna två och förstått att det varit bättre i dag och att hon fått sova. Det var det som fick mej att dra till skogs med lättare hjärta i dag.
Nu sänker sej mörkret utanför och Zeb ligger vid mina fötter. Leonard Cohens musik som gavs ut postumt är så mäktig i rummet med bara skrivbordslampan på. Läste att Javier Mas med tårar i ögonen hade spelat in sina instrument till Cohens sånger och hade sagt att han nog inte trodde han skulle få spela tillsammans mera. Gripande. Jag såg på de tre konserter jag fick uppleva att de hade ett speciellt band mellan sej Leonard och Javier.

Mina nya skor och jag längtar till våren nu när snön igen har lagt ett täcke till.

Poesi

Vi har hämtat grånade brädor från en lada som ska rivas. Hoppas kunna göra nåt fint av dem i ett senare skede.
Suttit och rensat lite skrivbordslådor och hittade mina två dikter som är som den vackraste poesi och skulle fått Tranströmer att slå ögonen i kors.
Tänkte dela dem igen eftersom jag inte har så mycket att komma med i kväll. Båda är inspirerade av Hulde´n, så att.

TI ARBEIT ILAG

Ti arbeit ilag
dag et dag
He ir int na ti vila
ja hendar knappt å kila
Ja kneldär som en lilla hund
men gobbi ha tycks bara blund
Sveittn rindär å arma värkär
Ta i nö!
dö vejt he bara stärkär
Föötre brendär
å maga vendär
Bandi he gaar heila tiin
frågar int et om ja haldä på ti sviim
Ti arbeit ilag
dag et dag
He ir int na ti vila
ja hendar knappt å kila.

(en dikt om när gubben och jag arbetade tillsammans på målarlinjen)


TI STZIIDÄR ILAG

Gobbi sa:
Vi far stziidär på skara
Ja trood he sku gaa som fö hara
Klääd me spårttit å nätt
bliistra åpåå
dähä sku gaa lätt
Ja hamna i na slags selavinglo
Skåda upp å gobbi va rej
langt ut på lindo
Me stakar som sku va left å rajt
insåå ja he sku var en fajt
He knyckt å haka i
å stziidre håss om kåss
He jälpt int ho ja än to i
i spåri ja int va båss
På tokitee ja int va na pigg
Svängd om, for hejm
å dzik å ligg.

(av förståeliga skäl cyklar jag härefter)

Stilig yngling

För några år sen gjorde vi canvastavlor åt pojkarna av vår lurvige vän. Nu hittade den inte sin plats i ena lägenheten mera så jag tog hem den till oss för att den inte skulle behöva ligga i nåt förråd och förstöras. Jag skulle tippa att Zeb är 2,5 år här, en stilig yngling på topp i livet. Stolt svans upprullad på rygg vilket vi inte sett på lång tid, numera hänger den nere säkerligen av förkalkningarna mellan ryggkotorna. Detta foto är taget vid Dunders en solig vinterdag när skaren höll.

Måndag
En dag som strukit mej medhårs för en gångs skull. Bara rundade hörn och mjuk om ni förstår.
Kände mej pigg trots att det var väckning nästan mitt i natten för ny arbetsdag och jag ivrade för att ta en tur med min mtb. Trots att det verkar ha ploppat upp vargar här och där i närregionen. Småkallt och blåsigt på vissa håll men efteråt så fantastisk skön känsla.
Nu en balja med kaffe och förhoppningsvis nåt sevärt på Netflix.

Mars

Börjat den nya månaden med en redig vilodag.
Vi har följt med Vasaloppet till och från under dagen och mest har jag intresserat mej för min vän och frissa som som startat loppet för allra första gången. I kväll satt vi med datorn och såg från målfållan där folk vällde in över mållinjen och plötsligt var hon där i bild och allt. Så otroligt strongt.

Vi har varit bjudna på mat hos samboparet och så otroligt lyxigt att bara ställa sej för att bli serverad god mat, kaffe och kaka och få kvalitetstid med våra kära.
Därför, med all ledig tid jag plötsligt hade fick jag möjlighet att gå med dammvippa och skurtrasa fram i mitt hobbyrum. Detta kan vara bästa hörnet i vårt hem enligt mej. Jag är fortfarande väldigt förälskad i tapeten.

Lika glad i spegeln som jag köpte på loppis och gav ny fräsch färg. Tavlan är en av de bättre akvareller jag gjort om ni frågar mej. Somrig och romantisk och inspirerad av en av Krickelins bilder på instagram.
Ingen cykling i dag alltså. Kände att kroppen behövde vila och att det inte går att bränna i båda ändarna. Småsjuk i alla muskler och full av blåmärken på benen, har ju gjort en vurpa och tänkt flyga över styret en gång så det har väl tagit i en och annan gång kan jag tänka.