Lössläppt

Bonzo får representera oss alla tre för hur det var i går kväll. En efter en slocknade vi. Det har varit en tuff arbetsvecka och lär inte bli lättare framöver.

Men solen steg upp ännu en gång och vi med den. Tog en tidig morgonpromenad då vi skulle iväg på ärenden till grannstaden.

Sa nån Valentines day?  Vi gick i klädbutiker och jag kände mej som lössläppt tillika lite förbjudet, det kommer väl Covid  på det här nu. Men faktum är att jag har nog nu. Gick bland vackra klänningar och klämde, vi ska på bröllop i sommar och hur fantastiskt är inte det. 

Gick på restaurang och åt en supergod vegetarisk rätt. Njöt av varje tugga.

Inte ett endaste klädplagg följde med hem men Bonzo han är alltid lyckligt lottad, 10 kilo mat och en ny leksak. Han älskar rep och gick bananas med den nya leksaken här inne. Har tre från tidigare men de har snöat ner och kommer väl fram här på vårkanten.

Vädret var fint ännu på eftermiddagen så Bonzo och jag tog sparken för att hälsa på mommo och Hasse. Bonzo sträckte på benen som i full galopp och sparföret perfekt. Trött somnade han på mattan när vi kom hem. Så skönt att riktigt få sträcka ut benen i ett ordentligt spring efter en försiktigare tid efter kastrering. Nu lever han livets glada dagar med mindre oro i kroppen.

 

Strömmen tog slut

 Ojoj, nu gick strömmen i tanten, sitter och gäspar framför datorn vid köksbordet så det knakar i käken. Men dagen har varit lång, känns som om jag arbetat mer än nödvändigt när det verkar vara okej med mindre.

Suveränt väder så jag bokstavligt dammade av skidskorna som stått och samlat över två veckor nu och njöt av varje stavtag i spåret. Tummen upp för skinnskidor, de e bare å åk.

Bonzo har också fått sin runda, jag har hunnit titta på Mandelmanns och nu ska jag ännu i kväll se på senaste avsnittet av vägen ut med Lars Lerin, så mycket mer orkar jag inte. Hade tänkt arbeta på beställningen också i kväll men jag är alldeles för korsögd för att det ska bli bra.

Husdrömmar såg jag på play i gårkväll och det var helt fascinerande, jag hade genast flyttat in om jag fått. Jag som inte vanligtvis ser så mycket på tv har nu allt möjligt intressant, och Trädgårdsdrömmar börjar ännu denna månad. OS rör mej inte i ryggen.

Jag ska ta ner en hylla i köket och fortsätta med tavelväggen har jag tänkt så Bonzo är utprintad och inramad för upphängning nån dag. Storgillar detta foto så det måste verkligen få vara med.

Nu finns inte annat än att krypa upp i soffan med en kopp kaffe i sällskap med den bästa Lars jag vet.

Ny vecka

Ny vecka och kragfri Bonzo. Livet är lajbans när man når att slicka och tvätta det som finns kvar mellan benen hälsar han. Vi kan nu börja ta lite längre promenader och till slutet av veckan ska vi nog vara tillbaka på banan igen.

Men igår efter att ungdomarna hade åkt blev det nog sååå tråkigt.

Jag skissade upp en beställning i går kväll och ska nu så smått börja färglägga med kolpennor. Alltid spännande när man ska göra åt nån annan.

 

En känslosam dag

En färgklick på köksbordet i det halvtrista vädret.

Blommen drog blickarna till sej redan i affären, nästan rutiga. 

I övrigt har det varit en känslosam dag i dag. Vår arbetskollega och vän har förts till sista vilan och vi har varit med på ett hörn. Den här begravningen berörde en stor del av byn. Vid Essegården stod en stor folkskara längs vägen när likföljet kom, många av oss arbetare stod vid vägen vid firman och fotbollsspelare och supporters stod vid bollhallen. Vi följde med till gravgården och satte ner ljus. Han var en speciell person och i arbetet är vi många som säger att vi hör att han kommer gående och vi hör att han pratar. Som om han är där med oss ännu. Det tar sin tid att förstå när nån så hastigt drar vidare.

Mamma satt barnvakt åt Bonzo som ännu är kragad ( i morgon avkragar vi honom ;)) Hon sa när vi kom hem att han nog varit en sån snäll lite gosse, mest sovit och velat bli kliad. Hon bad mej sätta ett ljus i mommo och moffas ljuslykta och det var ett plumsande dit som heter duga. Gårdagens snöstorm hade gömt de flesta stenar, men med lite grävande kunde jag tända ljuset.

 Tuff dag behöver tuff mat. Hamburgare med pulled pork och coleslaw. Mums mums!

Pyravädri

Ordentligt pyravädri där ute men här inne är det gott att vara.

Blev överraskad på dagens första kaffepaus med Runebergsbulla från Jeriko gård, slår alla traditionella med hästlängder.

Elda bör man.

Apelsin framför brasan.

Vi delade naturligtvis.

Fredagsmys <3

 

Håglös

Det här har nog varit en påfrestande vecka och jag är så glad att vi skriver torsdag nu. Gubben och jag har gått om varandra och haft en halvtimme på oss för att jag ska ta mej hem från arbetet och han ska ta sej till arbetet och påbörja sitt skift. Vi hinner bara slänga nåt ord och stressen hänger över oss. Jag sover när han kommer hem och han sover när jag far. Sånt blir man tokig av.

Men i morgon är det fredag och en vecka har gått sen Bonzo opererades. På söndag slänger vi kragen och ska försöka påbörja ett normalare liv. Veckan har varit så kall och vi har bara tillåtits ta korta promenader. Bonzo är rakad rejält, en halv plastpåse päls sas det vid veterinären så han kan också fort få för kallt. Hoppas på mycket mildare väder till nästa vecka för annars blir det bekymmersamt.

I går kväll kom Patrik och Lotta och livade upp Bonzos och min kväll och en överlycklig hund fick jag när han såg vem som var på inkommande. Han har inte sett dem på över en veckan och lyckan var total. I kväll är jag alldeles håglös och sitter mest och stirrar in i brasans sken. Men man får väl tillåta sej att vara det också ibland.

Kära lilla växthus, vad jag längtar till tiden då du och jag får spendera tid tillsammans.

Bonzo ser också ut att ha nog.

 

Februari

Februari och Bonzo ligger som en strandad val. Men vi ser positivt på tillvaron ändå och är glad för varje dag som går då det betyder att kragen snart är ett minne blott. Nå den ska ju sitta på veckan ut men i alla fall. Ringde veterinären i går kväll då den "tomma påsen" rodnat en aning men fick lugnande besked att det troligtvis rör sej om en hudirritation efter ingreppet. Berättade på samma gång att vi nog få göra en lampskärm av trattkragen eftersom han nu vägrar att använda den. 

Vi kör en kall vecka men oj så vackert ändå. Solen har börjat värma lite grann och januari ligger än en gång bakom oss.

I kväll har jag sett klart filmen om Tove Jansson och det var den kassaste film jag sett på evigheter, fattade inte ens poängen i den. Men sen tog jag fjärde avsnittet av Vägen ut med Lars Lerin och det är en så härlig programserie. Allt som Lars tar sej för blir magiskt, kanske för att han är sej själv och inte hymlar med nåt. Han tar tag i det svåra här i livet och bjuder av sej själv.

Februari, nu kör vi!