Vänder det nu?

Hade svårt att komma igång med nåt i morse.
Började försiktigt med blompyssel då anemonerna slokade i vasen men resten var helt okej.

Gullig ändå, en anemon utan kronblad.

Nejlikor i loppisfyndad gräddsnäcka. Har väl i detta hus endast används som blomvas.

Det gula "krafset" hamnade här bland redan torkat grönt.

Så kom vi oss ut Zeb och jag men det var en tung och arbetsam snö för Zeb att gå i så det blev en väldigt kort väg. Han låg sen och tittade på när jag skottade gårdsplanen.

Plötsligt hände det. Det var sol på mina paprikaplantor och man undrar ju om dessa ska hinna ge skörd i sommar...

Nu skulle cyklarna vädras längs med Nådjärv vägen. Vid Stinasholma blev Purmosolen bländad av Essebornas ankomst och gick i moln. Så vi vände hastigt hemåt igen och njöt på den solvarma terrassen.  Vi fick i alla fall se 6 tranor och 3 rådjur längs vägen.Men jag kände mej slut som cyklist i dag, helt färdig blev jag och jag kände hur kroppen sa ifrån. Tror väl att det är den backiga vägen vi valde som kände på, en massa uppför och också nerför förstås. Men hem kom jag och med lite vila är jag beredd att ge mej ut igen.

Det blev vitt

Kunde nästan gissa mej till hur det skulle se ut i morse när vädret härjade i husknutarna i går kväll.
Ändå var det med häpnad jag gluttade ut.

Jag hade ändå ställt mej bra för inneväder och la igång ett semlebak. Att få äta en färsk varm semla med smör som smälter är väl nåt av det bästa med själva bakningen.

Världens bästa terapitecknande höll mej bra sysselsatt på förmiddag. Började redan i går kväll och när jag låg vaken i natt och tankarna surrade kring min kära farmor var det väldigt nära att jag gått upp och fortsatt teckna. Den barmhärtiga sömnen tog mej dock till slut.

Ett par avsnitt av Outlander och handen djupt nergrävd i Zebs päls kände jag mej riktigt nöjd med tillvaron. Dessutom hann jag fånga solen de några få sekunderna den visade sej. Wow!

Till sist lite trevlig snökonst.

Det var nu vi skulle åkt

Med det senaste bokpaketet kryssade jag också i för ett gäng härliga pennor, man kan ju aldrig få för mycket av sånt. Testade i dag i skissblock som vi fick utdelade åt oss på målarcirkeln, som tog abrupt slut i och med viruset och samlingsförbud. Skissblock är också ett fantastiskt tingest för den som jag som gärna sitter och klottrar utan nån vettig mening.
Vi har i dag haft karantänkaffe med fem andra hushåll på nätet, till och med stackarna som är instängda i Nyland. Tekniken är underbar!
Drog en cykelrunda från morgonen och fick peelat ansiktet med vad som mest kändes som småspik.
I skrivandets stund lyser solen så fint men man hinner inte ut före mörka moln drar över igen. Ändå blir man på gott humör av de små glimtarna.

När andan faller på eller jag sitter framför tv så virkar jag upp allt restgarn som ligger i påsar här och där. Det är ingen fröjd för ögat med färgkombinationen men tänker att det kan värma ändå i växthuset när man sitter där en tidig vår eller sen höst. Det är sånt som det finns tid till att göra nu.
Dagens datum 13 april har legat i huvudet sedan jultiden. Det var i dag vi skulle rest till Tyskland, till Koblenz i vackra Moseldalen. Cyklat i härlig vårgrönska och druckit vin från de böljande odlingarna på nån uteservering. Nu känns det hela overkligt när vi sitter hemma och jag har småångest bara över att behöva till butiken. Men sen nån gång när allt detta är över. När världen tagit sina första stapplande steg till en säker trygg gång, då och där långt framme finns ännu drömmen kvar att få se sej om i i vår vackra underbara värld. Men om jag får gissa så kommer vårt eget land först vara i fokus.
Jag hoppas att nån av er såg livesändningen på you tube från Il duomo i Milano med Andrea Bocelli i går kväll. Om inte så finns den ju kvar där att titta om och om igen. Räckte endast en halv timme och jag såg den genast en gång till strax efteråt. Jag som hör till de blöta satt med tårar i ögonen inlindad i filt av all gåshud. Först och främst sjöng han ju underbart och för det andra att se denna fantastiska katedral eka så tom där vi själva gick för två år sen. Till sist sjöng han Amazing Grace ute på trappan inför ett folktomt Milano. Ödsligt, hjärtskärande och hoppfullt på samma gång
Så nu går påsken på sista versen och vardagen tar vid. För oss fortsätter den i ungefär samma spår eftersom vi nu börjar med vår vinterledighet. Helt okej får man väl erkänna.

Påskdagen

Tur att vi fick hem ungdomarna ändå i detta tråkväder.
En liten tårta blev det till eftermiddagskaffet och så försökte vi vara smartare än en femteklassare och det var vi inte.

Blöt hund tog igen sej på soffan, fint ska det va.

Så roade jag mej med att färga ägg. Ett fasligt kokande och skvallande för lite färg men tänk så gott det blir till morgonmålet i morgon. Färgade med blåbär, gurkmeja och skal av gul lök.

Lite färg i tillvaron behövs ändå när grunden skälver och små pärlor av ångest trillar efter ryggraden då man läser hur viruset sakta men säkert intar vår trygga svär.
Ska snart krypa upp i soffan med gubbe och hund framför you tube. Det blir live från Il duomo i Milano med Andrea Bocelli.
Stay safe <3

Påsklördag

Påsklördag och vi har fått äta alla chokladägg själva. Försöker hitta allt positivt som finns i virustider.
Det har varit vedtalko och där har jag haft mina tre karlar i dag. Själv har jag städat tvättat bakat och fejat.
Önskar så en fortsatt trevlig påsk, nu ska här grillas korv.

Långfredag

Passligt inför påsken ramlade jag in i en förvaringslåda och fann korset som jag för länge sen fick som minne efter min gammelmormor Hilma. Det var min mormor som tyckte att det skulle tillfalla mej efter hennes död 1987 och länge fanns det uppe på vägg. Men med flytt och så har det blivit nedpackad och bortglömt.
Nu fick det sidenband och hänger på knopplist i sovrummet.

Morgonsolen var så vänlig på de blå anemonerna <3

Cykelväder deluxe och vi startade strax efter åtta. Kände mej mör till först och bad gubben hålla truten när han började uttrycka sej om en tur till Fäboda. Min hjärna var inställt på stan och inte längre. Men som för det mesta mjuknade jag och det började gå bättre och bättre. Fick bromsat in strax före havet.

Min egen lilla påskkyckling <3
Sista kilometrarna hemifrån började jag känna av kramp i lårmuskeln som trilskat tillsammans med höften till och från de senaste veckorna. Töjning och ice power gjorde susen hemma.

En liten pupufamilj  fick se dagens ljus med chokladäggs innehåll. Ska delas ut till nära och kära.
Dessa är gjorda av hushållspapper tack och lov, så glad att kunna spara på wc pappret i dessa tider ;)

Julen varar ända in till påska

Tänk att vi nu kommit så långt att vi har fått påsklov. Jag är så oerhört tacksam över detta för i arbetet är det verkligen karantänkänsla när du knappt ser till nån mellan pauserna och dörrar mellan avdelningar är stängda. Inte alls gemytligt. Jag har dränkt mej i poddarnas värld i dag och har skrattat gott åt Mark och Jonas dråpligheter men för den finkänslige är det inget att rekommendera.

Tillika har dagen känts som värsta julafton. Först kom det meddelande om att mitt bokpaket anlänt till posten. Detta blev jag glad över för i så fall är dåligtväder dagar räddade.
Sen fick jag ett samtal om att en budbil stod hos oss med två stora paket. Växthuset hade kommit! Jag blev så paff att jag inte först förstod vad det var frågan om då jag inte alls väntat det så snabbt.
När vi kom hem stuvade gubben hastigt in det i garaget och det var inte läget att fråga när vi ska börja sätta upp det. Men såg sen att han gick och stegade och måttade där vi tänkt låta det stå. Det är ju inte speciellt bråttom med detta ännu så jag ska låta det sakta mogna fram och ha tååålamod.

Och tadaa, jag har tvättat fönstren på utsidan av huset som jag så länge gått och gnagt på. Men det är ju så att så lite som möjligt ska man tvinga fram för rätt som det är står det perfekta ögonblicket och knackar på och allt går i ett huj. Rena blev de knappast men renare, och det får duga.
Påsken alltså, nu är den här.