Så mysigt att vakna upp till ett vinterlandskap. Ganska mycket snö hade fallit under natten.
Det täcker åtminstone för stunden alla oräfsade löv hos oss.
Här hade redan Zeb varit på morgonpromenad och lycklig över sin favoritårstid.
Som ofta på lördagar vill vi göra nåt och det blev grannstaden åter en gång. Vi tycker om att gå i affärer båda två vilket är himla tur. Det enda jag hade på min lista var ett garnnystan till halsvärmaren jag ännu håller på med. Gubben köpte fågelbräde och frön och det sa jag bestämt i från att jag matar inte en fågel i vinter. Köper han hem får han se till att det finns mat där också. Visst är fåglar roliga att se på men när de trots matning äter upp våra markiser hade jag hellre satt hagel i ändan på dem alla.
Så bjöd jag på mat vid Rosso.
Vi år lax (inte jag), kyckling med getost och det var riktigt gott.
Fullkomligt älskar kaklet i restaurangen och tar alltid foto av det när vi är dit ;) Skulle byta ut vårt mot detta vilken sekund som helst.
Hem kom vi trötta och småfrusna så det sattes eld i spisen. Zeb och jag ockuperade varsin soffa och gubben fick nöja sej med fladdermusfåtöljen.
Försökte färdigställa ett lejon som jag startade upp senaste målarkväll, svårt så svårt och nu stoppar jag det långt bak i nån hylla.
Jag hoppas verkligen att nån av er läsare såg Witnesses som kom på svt i går kväll. En film om det som hände men som aldrig får hända igen. Människor som överlevde förintelsen och nu är mellan 90 och 100 år. Några blev intervjuade i programmet och för nån var det första gången de berättade. Inte ens för sina barn hade de berättat. Fasansfulla upplevelser och man såg hur svårt många hade att sätta ord på sina upplevelser. Så gripande med de gamla människorna. Tänk att de levat hela sitt liv med dessa minnen. Se detta om du har möjlighet, snart finns det ingen kvar som kan berätta hur det verkligen var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar