September

 Så var vi inne i september och hösten är onekligen här.

Jag var vaken med fullmånen i natt. Hade sån värk i ena knät som har bråkat sen i söndags så jag fick hämta kyldynan för att lindra. Går på stark värkmedicin för att få inflammationen att släppa och tänker att alltid är det nåt. Lite bättre ändå i kväll så jag hoppas det värsta är över.

I övermorgon den här tiden borde vi vara hundägare igen och jag har så svårt att få in det i skallen. Allt är så overkligt på något sätt och jag har bara fokuserat på arbetet nu och räknar ner timmarna. Inte tänka så mycket. I kväll till frissan och senare satt jag och sydde nedhänget till vardagsrumsmarkisen endast 5 meter lång. Ännu är det en del att sy men då måste jag ta ut maskinen på terrassen. Lite i taget och en stor dos tålamod. Pojkarna har varit hemma en var kväll och det värmer modershjärtat, de väntar också på den nya familjemedlemmen. Dessutom fick jag finskjuts i lillebrors nya bil i går.

Som sagt, jag försöker fokusera samtidigt som jag känner mej helt ofokuserad. Hela jag är suddig i kanterna nu, av spänning, förväntan, glädje och en gnutta smärta. Kanske precis som det ska vara.