2021

Så blev det då år 2021 och det gamla sjuka året är bakom oss. Visst följer det sjuka med in i detta år men nu har vi i alla fall ett vaccin på gång och vi kan åter tro på en framtid och det ger hopp åt människan. Undrar om vi lärt oss en läxa av det här eller glömmer vi och rusar på i gamla spår si så där om ett år igen?

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i nyår. En oro kryper i mej inför det okända, jag vet vad jag har men inte vad jag får. Och tiden går så fort och jag vill bara gripa tag i den och få allt att sakta ner. Vart har vi bråttom?

Ändå hade vi ett fint nyår tillsammans med mamma och Hasse i går. Bonzo uppförde sej väl, kissade bara en gång på köksgolvet och åt lite förbjudna material. Annars rätt exemplarisk.

Det här året 2021 vet jag att jag blir 50 (?!) år, det är långt i från klokt. Det som är ännu mindre klokt är att min förstfödde blir 30 år. Så mycket mera vet jag inte om året och lika bra det. Det jag önskar är att vi får en fin sommar med sol och bad, att jag får fylla mitt växthus med gurka och tomat. Och frossa i fantastiska dahlior. Längtar till härliga grillkvällar med våra ungdomar och vänner. Och jag vill gärna till vår vackra huvudstad Helsingfors, längre än så behöver jag inte men jag tycker att vår huvudstad har allt man kan önska sej för en minisemester.

Framför allt vill jag ha hälsan, orka med mitt arbete och få en värdefull fritid. Hålla igång med motionen, dreja igen som jag på nåt vis kommit ifrån och sticka flera mönstersockor.

Årets första dag har varit underbart snörik och vacker. För de mera pälsbeklädda kanske ett dilemma i snösvängen men ack så gullig syn ändå.

Min plats på jorden inbäddad i allt det vita.

 På eftermiddagen cyklade vi till Edsevö, drack varm choklad och trampade hem igen. Med en himmel som färgades i rosa och snö tyngda träd och buskar, ja det var en ren njutning.

God fortsättning på det nya året, må det bli oss väl.