September rullar på och fokus har vänt mera åt insidan än utsidan. Knappt att jag orkar skvätta vatten på blomkrukorna mera, känns inte alls lustigt eller nödvändigt.
En viss trötthet efter Coronan känner jag av men pinar mej inte mer än nödvändigt, det får ta den tid det tar att bli helt återställd. Försöker få till ordentligt långa nätter för återhämtning.
I helgen stickade jag ett halsskydd, gillar detta med grova stickor för då går det undan.
I går kväll var mamma och jag till systers för att plocka björnbär och plommon. Så gott att knapra på och att ha med som mellanmål på arbetet.
I kväll har jag skogsbadat med Bonzo medan gubben klippte gräset. Så trött och hjärnan måste vädras och nollställas. Detta är verkligt bästa sättet. Mjukt och vilsamt åt både kropp och knopp.
Min egen fina nallebjörn.
Längtar alltid hem till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar