Dagen när samariterna ryckte ut

Veckans silversmides kurs resulterade i två färdiga ringar. Den till vänster behövde bara lite putsning och ett par bank med nylonhammare. Den högra ska jag dra ett varv i poleringen nästa gång ännu men den är i full användning redan. Har börjat planera inför lite större projekt som sträcker sej över vårterminen men svårt att bestämma vad man ska göra, endast fantasin som sätter gränser.

Eftersom jag än en gång rehabiliterar mej på hemmaplan kunde Bonzo och jag ta en frostig härlig morgonpromenad. Fint med frusna vägar som omväxling från kladdet.

Mamma och jag ryckte ut som de goda samariter vi är till lilla Skrållan som blev steriliserad i går kväll. För att se hur hon mådde i sin ensamhet. Blev livrädd för oss till att börja med och gömde sej på bastulaven, men efter en stund var vi kompisar och man kunde inte tro att nåt ingrepp hade skett på henne. Som ett yrväder for hon omkring i huset och lekte med sina leksaker och en och annan blomkruka. Nu kommer hon att leva ett lugnt och bekymmersfritt liv.

Bonzo hade mycket att snusa på när jag kom hem och blev alldeles utslagen av kattdoften. Men han är en lyckligt lottad hund. Först på länk med mej och sen med svärfar, dessutom har han fått slicka skålar efter bärkvarq i kväll.

 En ny liten ljuskälla har hittat till oss, har tittat på den här i flera år redan och nu slog jag till. För mina snickare i familjen hade det varit en enkel match att fixa till men ingen har fattat vinken hur jag än försökt. Så jag la mej platt och beställde en färdig. Deb här ser jag inte som nån julbelysning utan kommer få stå framme större delen av året.

Alla helgons helg

Detta är en helg då jag stickat och läst mest på länge. Oerhört skönt och behövligt.

Under gårdagen gjorde jag en lite gravdekoration av sånt som naturen gav, den lade jag senare på mormor och morfars grav. Hade jag haft mera oasis här hemma hade jag kunnat göra flera. Vi var och tända ljus på sen eftermiddag och svängde in till farmor på samma gång. Hon skulle just få kvällsmat och åt en hel tallrik med risgrynsgröt, vart hon la allt få man fråga sej hon som bara är skinn och ben. Trött blev hon efteråt och ögonen blev mindre och mindre så vi satt ingen lång stund där efter det.

Hemma eldade vi i spisen och grillade korv på glöden. Skålade i bubbel eftersom vi hade förlovningsdag, 34 år sedan vi bytte ringar. 

I dag tog gubben hand om Bonzos motion och jag tvättade kläder och fixade mat till familjen. Våra unga kom alla hit i dag och det gladde mej, så trevliga samtal som fördes kring matbordet.

Ny arbetsvecka stundar och jag väntar på snön som hoppeligen skulle göra världen en smula ljusare och trevligare. Få se hur länge jag får vänta.

 

Thank God it´s friday!

Så lycklig över att det äntligen är fredag. Har annars haft en riktigt bra arbetsvecka men ändå är jag i sånt behov av att få varva ner. Undermedvetet tror jag oron för farmor gör sej påmind. Dessutom en rygg som jag varit så trött i med vaknätter och så. 

Men i går låg jag i sträckbänk och blev säkert mycket längre på kuppen, och peppar peppar inatt har jag sovit som en prinsessa och det har känts rätt skapligt hela dagen. Så med god tur är vi nu på rätt väg med vad som behöver göras för att jag ska bli smärtfri en vacker dag.

Efter behandlingen vandrade jag med försiktiga steg ( kändes som om ryggraden var onödigt mör efteråt) till Pedersöre gravgård och Anna - Lisas gravplats för att tända ett ljus. Vill ha mitt sorgeår för henne och det är okej med hennes barn. De vet att när det finns ett ljus eller blombukett där så är det jag som varit framme. Allhelgonahelgen gör ju att man kommer ihåg lite extra.

Här hemma är det som vanligt ljusets högtid hela mörka hösten och vintern. Köpte en bukett i går med vintrigare färger och delade upp den så det räckte till två vaser. Sen hoppas jag kunna torka något från den så blir det extra bra.

En härligt mörk hortensiakvist fanns med.

Före dagens hundlänk tände jag ett ljus också för Zeb. Det är konstigt med honom hur han på nåt sätt flöt in i Bonzo och de två underbara hundarna på varsit sätt smält samman till en och samma. Vet inte hur det blev så men det är väl helt okej det också. Båda två så älskade.

Bonzo hade en av sina kära trossar i munnen och släppte ner den vid Zebs sten. För Bonzo var det inget särskilt alls ( tror jag) men jag läste ju in det jag ville i den gesten. <3

 

Hitta gnistan

Måndagskvällen var vigd åt silversmide och jag visste precis vad jag skulle börja med. Visade sej inte vara lätt alls och jag kämpade hela kvällen med lödning och inget ville sitta fast riktigt. Ringen som jag gjorde hann jag aldrig få putsad och nu vill jag knappt se den för den blev inte lyckad. Men skam den som ger sej, ska göra ett nytt försök nästa gång.

Nu är vi inne i november och det stora vemodet rullar in. Lite vackert i och för sej i går när det var lite sol och dimma. Men i dag så grått och tröstlöst. Leriga vägar och mörkret som kryper allt närmare in på skinnet.

Svensken har ju instiftat novent och jag vet inte om det är ett vanligt uttryck här i landet men ett väldigt bra påhitt i varje fall. Lyssnade på podcasten Billgren Wood i dag och där var det novent för hela slanten så det ska jag också anamma ända till advent. Vinterpynta i hemmet, boa in, tända ljus och verkligt vila kroppen och låta allt gå lite långsammare. (ska inte tänka på att jag vakat två nätter i rad och suttit kring tre snåret och läst dagens tidning och har så ont i ryggen och höften så det ibland känns som att nånting ska gå sönder) Nej bara positiva tankar här.

Så småningom ska jag starta upp tillverkning av pappersstjärnor har jag tänkt, ska bara komma över nåt fint papper först. 

Dessutom är det bra att ha nåt skoj att se fram emot och det har jag. Jag, eller vi är inbokade till Schaumans salen två gånger före jul och så blir det en Helsingfors tripp, håller alla tummar att folk hålls friska nu. Också en julfest finns på programmet. 

Det gäller att hitta gnistan för att ta sej genom november, december brukar mest vara ett härligt flyt bara man packar ner stressen och alla måsten.

Har suttit hos farmor en timme i kväll. Inget man blir positivare av men känns bra att jag tagit mej tiden till det. Trött med andningsuppehåll och slemmig hosta, inget upplyftande och Gud som haver fick jag läsa själv i kväll.

 

Oktobers sista helg

Underbart att vakna till sol, tycker vi levt i ett grå töcken alldeles för länge nu. Till och med lite vitt på marken men såg mest ut som hagelliknande korn.

Det har varit en välbehövlig helg där jag försökt ladda batterierna på bästa sätt. Efter att ha suttit hos farmor fyra dar i rad tog jag ledigt från det i går. Det var tänkt att vi skulle ha gäster på kvällen men en förkylning satte stopp för det. Vilket gjorde att jag slappnade av fullständigt, nästan för mycket.

Men om vi börjar från fredag så var jag nyklippt sen kvällen före. Nyjumppad med hemmaövningar för en disk som inte ligger på sitt ställe. Redo att med gubben bege oss till firmans grillfest i firmans nyhyrda hall. Det blev mycket "ny" märker jag nu. Fick goda grillade biffar och korv och potatissallad och grönsallad från restaurang AX. Så härligt att sitta ner med jobbarkompisar och verkligen hinna prata. Dessutom var det lek och mycket skratt. Känner att vi behövde det alla.

När lördagen kom och jag fick veta att vi inte skulle få gäster på kvällen gick jag tillbaka till sängen och läste. Vill man bli mörkrädd är det Kepler man ska läsa, jag vägrar gå till pannrummet om kvällarna nu.

Ett riktigt pissväder så jag fäste trådar i ett par sockor och kastade upp till slipovern jag handlat garn till.

Det går ingen nöd när man har det bästa sällskapet.

Regnet höll upp ett par timmar senare under dagen så då passade vi på att ta en skogslänk. Så uppfriskande och skönt.

I dag har jag igen suttit hos farmor och tog handarbete med då jag nästan gissade att hon skulle vara väldigt trött.

Så fridfullt ändå att sitta där med henne trots att hon sov större delen av tiden. En kusin till mej kom och vi avlöste varandra. Vet att det är viktigt att få egentid med nån man håller av, det finns så mycket man kanske vill säga men inte gör när andra är där.

När jag kom hem satte jag en gammal goding i cd spelaren för att jaga sorgsna tankar på flykt, matade Bonzo och förberedde kvällsmaten tills gubben kom hem från cyklingen.

 Små varma smörgåstårtor som var riktigt goda. Njöt av mat till levande ljus och kände hur jag slappnade av. Vi har inte haft några ungdomar hemma i helgen och fast det var mitt beslut att inte kocka denna helg så saknar jag dem nu, är ju så van med att de ska komma och förgylla vår tid. Hoppas de kan komma nån kväll in i veckan istället.

Måndagen när allt ännu var som vanligt

Måndagen hade vi ledigt. Jag började dagen hos fysioterapeuten, tog en cappuccino vid brödhörnet och sen hängde jag på handtaget till handarbetsaffären när de öppnade. Blev garn till en slipover.

Under eftermiddagen vandrade vi Holm vandringsled med mamma och Hasse. Perfekt väder.

Fyllde på lagren för att orka de sista kilometrarna.

Bonzo älskar friluftslivet med allt vad det innebär.

Posera vacker när mamma tar foto.

På kvällen var det silversmide och gubben fick en ring som till och med passade.

Stämplade, formade, lödde, formade igen, hamrade, slipade och putsade. Tadaa!

Sedan dess har det varit en känslomässig berg och dalbana.

Tisdag kväll samlades vi kring farmors säng, prognosen var inte bra och vid varje andningsuppehåll höll jag själv andan. Nu har jag suttit tre kvällar i rad hos henne och hennes tillstånd har blivit bättre för varje gång. Bra är det inte men om man har att jämföra med så. Så otroligt hur hon bara orkar och hjärtat slår jämt och kraftfullt trots att inte mycket annat fungerar. Mina tankar är ständigt hos henne nu, inget vet hur morgondagen ser ut.

Vacker söndag

Så fort solen kom fram denna kylslagna morgon tog jag Bonzo på vandring. Det gnistrade och glimmade så vackert i frosten och hösten kändes härlig.

Jag behövde ruska av mej de sorgsna tankarna av farmor från gårdagskvällens besök och frisk klar luft är ett bra piller. Hon var så trött och sov nästan hela tiden jag var där, svarade kort på tilltal med en svag stämma. Strök henne över det alldeles för långa håret och tänkte på hur stilig hon var i tiderna. Ville alltid vara proper och håret var väldigt viktigt för helheten. Endast en liten lampa var tänd i hennes rum och medan jag satt där skymde det utanför fönstret. Svårt var det att lämna som vanligt och bilden av henne så liten och tunn under täcket följde mej hem.

Så i dag behövdes verkligen sol och mitt lilla glädjepiller till hund.

Vi har varit alla runt matbordet i dag och mycket skratt och prat. Länge sen vi ätit tillsammans hela familjen så därför extra glad.

 Nu väntar jag på morgondagen och förhoppningsvis den hjälp jag ska få med fysioterapi. Värken i rygg och ben har börjat hålla mej vaken en stund om nätterna nu och då är det hög tid för behandling.

Men nu eldas det i spisen och jag har en film jag gärna tittar på i kväll.