Krönikan

Att göra en årskrönika är inget litet jobb, samtidigt så är det otroligt hur mycket som hänt under ett år och vissa saker man nästan glömt bort. Det här året blev året då det hände en massa härligt tillika som sorger kom i min väg. Som livet ju är.

Vi började året med ta bollarna av Bonzo vilket var frustrerande inte minst för hunden själv. I två veckor gick han med krage och livet var allmänt piss. Men med facit i hand har vi nog fått en lugnare hund och han lever ett synnerligen harmoniskt liv nu.

Tre arbetskamrater har dött under året. En från nuvarande arbetsplats och två från tidigare. Anna - Lisa min trogna vän känner jag stor saknade efter, hon är med mej i tankarna så gott som varje dag.

 Erik presenterade oss för Sandra, en härlig och glad flicka som jag tycker mycket om. De där två är som gjorda för varandra.

Vi firade vappen och 1 maj med våra goda vänner i Tammerfors. Så roligt vi hade på den resan.

I maj blev Patrik och Lotta husägare efter spännande budgivning. Jag var också helt förstörd där innan av spänningen, man lever ju så med sina barn. Jublade högt på arbetet när jag fick meddelande av sonen att de blir till Bennäsbor.

Juni som jag minns det var en härlig varm månad, simturer, cykelturer, full rulle i trädgård och växthus.

I juli blev det ett sagolikt vackert bröllop för husägarna. Minnet av den dagen värmer hjärtat ännu.

Det hade varit intensiva dagar där före bröllopet och jag var rätt så involverad i både blommor, skylttextning och andra bestyr. Hur roligt allt hade varit var det ändå skönt att vi tog ett par dagar i huvudstaden på tumis. Bara vandrade runt, åt och drack gott. 

Ingen sommar tidigare har jag varit så in i blommornas värld som i somras. Tyckte jag plockade och band buketter var och varannan dag. Det ska jag ta med mej till kommande sommar, så roligt och rogivande.

Jag började på silversmideskurs vilket jag inte ångrar. Så roligt att pröva på nya saker och vara kreativ. Blommor, silversmide och stickning blev mina hobbyn under 2022.

I november kunde vi äntligen mor och döttrar göra en Helsingfors resa igen inför julen. Pandemin gjorde att vi hoppade över två år så vi hade mycket att ta igen.

Ja, vad annat kan man säga om året? Mycket härligt och roligt som inte omnämnts här i krönikan förstås, jag har försökt leva på varje dag. Inga långresor under året och jag har ingen lust till det heller. Har blivit en riktig hemmakatt och nöjer mej med väldigt lite. Men klart jag följer med på nåt äventyr om det skulle bli aktuellt.

En ynnest att farmor ännu hänger med, det såg väldigt mörkt ut där ett tag men hon kom igen och har haft pigga stunder för det mesta när jag hälsat på.

Kriget i Ukraina har vi väl alla med oss. Vi har bra uppdatering på arbetet i och med våra ukrainska medarbetare och har hjälpt till det lilla vi kan var och en av oss. Känns bra att vara en droppe i havet.

Kroppsligt skryter jag inte mycket. Är det åldern eller det tunga och monotona arbete jag hållit på med så länge, eller kanske bådadera. Jag var i alla fall i magnetröntgen i går och får svar på det längre fram. Läkaren for så där passligt på ledigt nu en vecka så. Men jag är fotograferad ordentligt så är det nåt som är fel borde det finnas på bild nu.

Som slutord kan jag väl ändå säga att jag är oerhört tacksam för detta år, tacksam för min familj och hälsan som trots allt finns om än det värker och stramar både här och där. Det är väl smällar man får ta, acceptera och lära sej leva med i fall det inte går att åtgärda.

Om jag inte skriver nåt i morgon så passar jag på att önska alla som tittar in här ett riktigt gott nytt 2023!

Kram!