I går kom granen in. Så länge jag och Bonzo trampade snön hade gubben tagit in den redo att kläs och dessutom satt vinterdäck på min cykel. Jag som inte cyklat sen i somras när kroppen sagt nej till det längtar ihjäl mej efter rejäl vintercykling nu. Få nu se i dag när jag har en läkartid i Kokkola, går nu den privata vägen för att få nåt att hända.
Men i alla fall, granen stod där redo för mej att sätta tänderna i den. Vi köpte gran i år när jag i misstag hade sett denna. Morgonen efter for gubben för att betrakta och han köpte gladeligen så slapp han att bege sej ut på jakt.
Det är en svartgran och allergivänlig. Den är blågrågrön i färgen, barren är mjukare och jag som brukar vara full av röda kliande prickar på händerna efter att ha klätt visste inte om nånting. Dessutom känner jag ingen doft från den, det kan man kanske sakna men för känsliga personer är det bra.
Den är smal, jämn och tät och alldeles bedårande.
Gläds varje år jag öppnar julkulslådan.
Denna är årets kula från Helsingfors från Söstrene Grene. En mörkgrön med guldränder.
Det var en sån mysig söndag då vi tassade omkring här i godan ro. Försökte lägga undan allt hemskt som jag hört och läst om, tänker att jag inte kan ta åt mej allas sorg alltid. Åtminstone får man en tankeställare om att ta vara på alla stunder och ögonblick i livet.
Stackars fredskallan har fått ge vika för julgranen och förpassats till en avlägsnare plats. Försöker dock ge också den lite julmys och stämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar