Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 8 december 2022

Vanlig vardag

Onsdag morgon 05.20 steg jag utanför dörren med Bonzo för en promenad före det var arbetsdags. Detta hör absolut inte till vanligheterna men mångubben hade väckt mej och då var det lika bra att stiga upp. Vi fick en härlig halvtimmes länk i full belysning.


Dags att börja använda den fina julkassen jag fick av min vän Ingela i fjol. Passar bra att ta maten i till arbetet.


På kvällen var det mest att få värme efter en kylig dag. Eld i spisen, varm te i koppen och en pläd. Kvällsmaten bestod av grillad korv passligt nog. Ser ni den mörka fläcken nere vid spisen? Det är ett minne från tiden med vår älskade Zeb som alltid låg med sitt huvud där och fett från pälsen satte sej i stenen. De flesta skulle störa sej på det, själv blir jag varm i hjärtat.


Pyssel i juletider hör till och i går blev det en enkel variant av Maria, Josef och jesusbarnet. Ett grånat borstskaft, träkulor, en trä kaffesked, tyg, läderrem och lim. Dessutom hittade jag halmstjärnan i lådan med julpynt som kommit med nåt blomsterarrangemang och den stack jag ner i ryggen bakom Josef. Där satt Betlemhemsstjärnan.


I dag på kaffepausen stacks det en låda karameller under näsan på mej. Som tack för att jag körde hem ett gäng från julfesten. Lite glad blir man ju då. Få se hur länge jag kan hålla mej från att öppna...


Hemma igen och det har satts igång ett nytt julpyssel, att jag bara orkar. Smått knepigt så nu låter jag det vara tills i morgon och hoppas att limmet både tar ordentligt och hinner torka. Stickat och tittat på ett avsnitt av The Crown. Fredskallan som jag var orolig för ett tag frodas som aldrig förr trots mörkret. Har nu nio blom på gång och det måste vara ett tecken på att den trivs och kämpar på.

På arbetet har jag lyssnat klart en mycket bra bok som gav mej gåshud de sista kapitlen. Alla blommor i Paris av Sarah Jio. Handlar om både nutid och fyrtiotalets Frankrike och nazist ockupationen i Paris. Två kvinnor, två världar som knyts ihop. Går att relatera till dagens Europa med all säkerhet.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar