Här om kvällen mitt i värsta julbrådskan slog jag mej ner på cafe´ med en vän och djuppratade i 1,5 timme. En cinnamon latte och en vänskapsstund kan vara en av höjdpunkterna hittills denna vecka.
Amaryllisen bedårar mej varje dag.
I går var det julgröt i arbetet och efteråt fick vi julledigt. Varje år jag kommer hem efter julgröten känner jag hur julfriden infinner sej fast mycket är ogjort då ännu. Men ledigheten slår allt.
Tända ljus, egentligen behövs inte så mycket mer. Jag älskar mitt hem men riktigt ordentligt i december. Nu står risgrynsgröten i ugnen och är strax klar. Havtornskräm har jag kokat till. Det blir dagens lunch, resten ska jag äta som morgonmål under julhelgen, kan inte få nog av gröt.
Min favoritmusik i köket och de sista dagarna i arbetet. Så vackert och jag blir själv till en ballerina och svävar ut i rummet då och då.
I morse plockade gubben ner min sparkstötting för nu är föret perfekt.
Bonzo fick sträcka på benen ordentligt och fick rimfrost i skägget den sötnosen.
I eftermiddag ska jag hälsa på min farmor. Har köpt plommon mousse som jag hoppas hon ska gilla och så ska hon få sitt eftermiddagskaffe. Så är det tänkt, hoppas bara hon är tillräckligt pigg för det.
I kväll börjar festligheterna med uppesittarkväll och så sitter det i, i dagarna tre. Härligt mysigt och hjärtevarmt.
Till er som kikar in här vill jag önska en underbar jul. Vet att många känslor finns inom oss i denna högtidsstund. Människor man önskar fick vara med kring de dukade borden. Att de som befinner sej mitt i krigets centrum skulle få ens en gnutta ro i sinnet och ett varmt mål mat. Att alla sorger och bedrövelser fick vika undan en stund och hela jorden fick lite julfrid och en varm omfamnande känsla i sitt inre. Det finns så mycket att önska och så länge hoppet lever inom oss tror jag att under kan ske. Ge aldrig upp hoppet.
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar