När lucia besökte farmors boende var anhöriga också inbjudna på glögg och pepparkaka. Jag förstod nästan att ingen skulle dit en tisdag kväll så jag hoppade i bilen. Farmor låg till sängs när jag kom men eftersom jag kunde vara med henne fick jag hjälp med att få henne i rullstolen. Visste inte hur hon skulle reagera bland andra och hon kan få för sej att bli ordentligt högljudd om hon är på det humöret. Virade in henne i en pläd så hon inte skulle vara frusen efter att ha legat i sängen och så borstade jag igenom hennes alltför långa hår.
Hon uppförde sej exemplariskt hela tiden och lyssnade till sångerna. Att hon hörde visste jag av att hon trampade takten med ena foten hela tiden det var musik och sång. Satt och höll mej stadigt i pekfingret hela tiden. Så otroligt glad att vi kunde vara med på detta. Eftersom farmor är både blind och dement har hon inget gemensamt med de andra inneboende och är egentligen bara på sitt rum hela tiden.
Jag tog med glögg och pepparkaka till hennes rum efteråt och blötte upp pepparkakan så hon kunde smaska i sej den utan att jag behövde vara rätt att nån bit skulle fastna i halsen. Hon äter bara puread mat annars också. Hon tyckte det var så gott och gapade som en fågelunge och lutade sej fram så jag trodde hon skulle kippa ur stolen. Glögg drack hon också i stora klunkar men tyckte det var starkt.
Hon frågade säkert tio gånger på raken hur kallt det är där ute och jag svarade tålmodigt varje gång, och varje gång var hon lika förvånad över hur kallt det var. Hon undrade vad det var för datum och jag sa det var den 13: de december och att lucia kommer den dagen varje år. Tänk att det är lucia på olyckstalet utbrast hon.
Vi bad Gud som haver barnen kär tillsammans, det försöker jag alltid komma ihåg då jag är på besök för då är hon genast med. Sen läste hon högt psalmen Jag har ett hem ett ljuvligt hem. Jag ville gråta när hon läste "Där har jag dem som väntar mej, se händer som sträcks ut, vi väntade så länge här, men du kom fram till slut. Jag frågade farmor att visst känns det bra att veta att nära och kära väntar där i himlen och hon höll med. Sen har hon själv ändrat textraden och kylde blodets svall till, och kysste blommans blad. Det kommer jag för alltid att sjunga eller tänka, så inristad är det.
När jag lämnade henne där i sitt rum hoppades hon att vi skulle ses igen och önskade mej en god jul. Tackade så mycket för besöket.
När jag tänker på att vi vakade runt hennes bädd redan tidigare i höst och knappt fick kontakt med henne och andningsuppehållen kunde vara över en minut långa. Då är det otroligt att hon sitter uppe och äter pepparkaka på lucia. Men det är inte över före det är över. Själva får vi bara vara tacksamma för varje dag och ta vara på den tid som har getts. Som en anställd sa åt mej när jag for ut därifrån en gång och jag sa att farmor hade varit så pigg och vi kunnat prata. "Du ska ta till dej av alla sådana stunder och spara till fina minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar