Måndagen när allt ännu var som vanligt

Måndagen hade vi ledigt. Jag började dagen hos fysioterapeuten, tog en cappuccino vid brödhörnet och sen hängde jag på handtaget till handarbetsaffären när de öppnade. Blev garn till en slipover.

Under eftermiddagen vandrade vi Holm vandringsled med mamma och Hasse. Perfekt väder.

Fyllde på lagren för att orka de sista kilometrarna.

Bonzo älskar friluftslivet med allt vad det innebär.

Posera vacker när mamma tar foto.

På kvällen var det silversmide och gubben fick en ring som till och med passade.

Stämplade, formade, lödde, formade igen, hamrade, slipade och putsade. Tadaa!

Sedan dess har det varit en känslomässig berg och dalbana.

Tisdag kväll samlades vi kring farmors säng, prognosen var inte bra och vid varje andningsuppehåll höll jag själv andan. Nu har jag suttit tre kvällar i rad hos henne och hennes tillstånd har blivit bättre för varje gång. Bra är det inte men om man har att jämföra med så. Så otroligt hur hon bara orkar och hjärtat slår jämt och kraftfullt trots att inte mycket annat fungerar. Mina tankar är ständigt hos henne nu, inget vet hur morgondagen ser ut.