Oktober morgon och utanför fönstret såg det verkligen ut som oktober. Natten hade inte innehållit den sömn jag behövd utan bestått av hostattacker som stört. Jag är nu på tredje förkylningsdagen och det som jag först trodde var inandning av slipdamm visade sej utvecklas till en ordentlig förkylning. Augusti slutade med Corona och september med förkylning, gratulerar till mej bara som inte haft ett piss på 2,5 år.
Så jag har suttit och sett ut på stjärnhimlen som var så vacker och gubben tyckte jag kunde väckt honom så han kunnat fara ut och fota. Hade jag mot förmodan väckt honom hade jag säkert fått skrylor för att jag väckt honom för en sådan petitess.
Jag läste tidningen och fick som ett slag i magen. Ännu en kär arbetskamrat från förra arbetet har passerat vidare. Fina Bror som tog hand om mej när jag hamnade ut på arbetsgolvet när en som var långtidssjukskriven kom tillbaka mycket tidigare på köket. Bror lärde mej allt jag behövde kunna och det var tryggt att gå till honom och be om hjälp. Vi hade för det mesta olika skiften och han brukade lämna lista på vad jag skulle göra tex. löda eller montera nån grej. Om jag hann få det klart fick jag äta upp karamellerna han lämnat i påsen från kvällen före. Han var en riktig gottegris, alltid glad och med fantastiska historier att berätta. Han gick i pension och vi träffades bara några fåtal gånger efter det. men en verkligt fin arbetskamrat den tid vi fick tillsammans.
Från morgon tog jag en sakta promenad med Bonzo, blir galen av att sitta inne när vädret varit så fint.
Men visst har det varit mycket innetid också och Bonzo vill helst inte vara ute om vi är hemma. Jag har gjort vad jag orkat, tovat vantar i tvättmaskin, stickat vante, dammsugit och på utsidan har jag burit in nån kruka och trädgårdsstol. Jag som skulle få så mycket gjort denna helg när jag tagit extra lediga dagar.
Husse på fotboll och Bonzo har väntat och väntat. Nu ligger han och sover vid husses fötter och frid råder i det lilla huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar