Så fort solen kom fram denna kylslagna morgon tog jag Bonzo på vandring. Det gnistrade och glimmade så vackert i frosten och hösten kändes härlig.
Jag behövde ruska av mej de sorgsna tankarna av farmor från gårdagskvällens besök och frisk klar luft är ett bra piller. Hon var så trött och sov nästan hela tiden jag var där, svarade kort på tilltal med en svag stämma. Strök henne över det alldeles för långa håret och tänkte på hur stilig hon var i tiderna. Ville alltid vara proper och håret var väldigt viktigt för helheten. Endast en liten lampa var tänd i hennes rum och medan jag satt där skymde det utanför fönstret. Svårt var det att lämna som vanligt och bilden av henne så liten och tunn under täcket följde mej hem.
Så i dag behövdes verkligen sol och mitt lilla glädjepiller till hund.
Vi har varit alla runt matbordet i dag och mycket skratt och prat. Länge sen vi ätit tillsammans hela familjen så därför extra glad.
Nu väntar jag på morgondagen och förhoppningsvis den hjälp jag ska få med fysioterapi. Värken i rygg och ben har börjat hålla mej vaken en stund om nätterna nu och då är det hög tid för behandling.
Men nu eldas det i spisen och jag har en film jag gärna tittar på i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar