Together

Lindex säljer finfina armband till förmån för cancerforskningen.

En liten sak för den enskilde, men tillsammans kan det i slutändan bli stort och betydelsefullt.

Köp dej ett exemplar du också och bidra till att forskningen går framåt.

32 år

När vi åkte hem idag bad jag gubben svänga in via blomsterhandeln i byn. Lite irriterat frågade han vad jag dit skulle göra. Han ville hem, skitig och trött som han var.
- Jag har varit 32 år i ett förhållande idag så jag tänker förära mej med en blombukett svarade jag.

Medan han spolade av bilen dukade jag upp med lite vin och lyxiga chokladbitar som inhandlades i Tammerfors. Så satt vi en stund och njöt och tog in att det är fredag och helg framför precis så skitiga och illaluktande som vi var efter arbetsdag. Efteråt tog jag tag i städning, variant lättare och han tog hunden på länk.
Det behöver inte vara storstilat och anledning till att fira kan vara hur liten som helst. Viktigast är att få till de små små guldkornen som förgyller.

Pigg och trött

Åt min kvällsgröt och nästan lika mycket äppelmos ur skål jag själv drejat för något år sen. I förra fredags skulle jag varit på mitt andra drejäventyr men magsjukan satte käppar i hjulet. Nu har jag fått nytt datum när det passar för min bekanta att hjälpa mej göra skålar. Nästa lördag och det känns länge till dess men ack så roligt det ska bli.

Vädret har varit tröttande i dag och det är som om jag inte fått bort sömnen ur ögonen ännu. Ändå har jag varit på gång och till och med drog fram duk och penslar i kväll och målade över en gammal målning så det skvätte om det. Jag bara drog på med mörk färg och började studera vad jag hittade i bilden och började bena ut. Måste vänta på ljuset före jag ser vad det blev till för den är så mörk i sej själv.
Svärmor har hjälpt mej komma igång med en tröja som har legat i vila ett år ungefär. När jag strandar så gör jag det med besked. Men hoppet har vaknat och med lite tur och hjälp kan det bli ett avslutat projekt rätt vad det är.

På banan igen

I dag har det varit arbetsdag och jag är på banan igen.
Så roligt att återse kamraterna och få skratta tillsammans. Det gör ju en så himla gott. Fast redan efter 25 minuter tänkte jag på sockstickningen som låg och väntade här hemma ;)
Det har kommit upp anmälningslista för julfest och jag fick en teckningsbeställning genast från morgon så jag klagar inte. Sen har jag kört hårt med poddarna.
Bjöd hem ungarna på kvällsmat då det är över en vecka sedan jag sett dem, för att se att de fortfarande ser välmående ut.
Svängde ihop en dörrkrans häromdagen av bladen från vinrankan. Den hade börjat fälla sina otroligt vackra blad och det kändes sorgligt att bara sopa ihop dem. Nu fick de förlängt liv på ytterdörren.
I det enkla bor det vackra som kära Ernst skulle sagt.

Pink

I dag blir det pink picktjörs.
Just för att jag inte har så mycket att skriva om och för att jag märkt att boken jag läst över i dag matchar rätt fint med telefonskalet. Småsaker för de flesta men för mej är det en sak att gå igång på.
Nåväl boken, vad ska man säga om den. Huvudpersonen var den fåordigaste jag nånsin stött på. Inga som helst konversationer där utan mest bara enstaviga frågor eller så inget alls. Men den gick bra att läsa ändå ända till det bittra slutet, för där kände jag mej snuvad på konfekten. Slet i bakre pärmbladet febrilt för jag tänkte att det måste finnas ännu lite text, någon endaste mening till. Jag fattade ingenting. och gör fortfarande inte.

Sist men inte minst, en selfie från Sokos hatt och mössavdelning i Tammerfors. Harmar ännu att jag inte slog till. DEN hade matchat rosa bandet på min jacka. Att man ska ha sån beslutsångest när det gäller.

Ödmjukt knäböjd

Livet är inte bara klang och jubel.
Ibland hittar man sej ödmjukt knäböjd över vessabyttan med huvudet nedtryckt i det allra heligaste där man spurglar ur sej alla vidrigheter som finns för tillfället. Tack och lov blev det en engångsföreteelse och i sitt inre sjunger man med Arja, Jag vill tacka livet...
Men det är nu värken slår till, höfterna, axlarna, händerna, huvudet... Vet inte hur jag ska ligga för att det inte ska göra ont. Min trogna fina vän Zeb finns hela tiden vid min sida. Gårdagen låg han i timmar bredvid sängen, slickade min hand när jag sträckte ner den.

Hela natten har han legat bredvid sängen och fortsatte i morse när gubben drog till jobb.
Mitt i dagen måste jag göra ett ryck och fräsade till mej, skvätte till och med några droppar parfym i halsgropen som för att stärka mej själv. Fick sängen bäddad, det fick vara nog legat nu.

Det går trögt. Skallen känns knasig och ynklig, tror den är söndervärkt.
Stickat några sockvarv, hållit huset varmt, små saker men som hållit mej uppe.

Och hela tiden övervakad. Dessa kloka underbara djur.

Rekreationsdag

Vi har haft en rekreationsdag med firman på Merilä lägerområde i dag.
Jag som inte drabbats av några magbasilusker (ännu) kunde delta i dagens program.

Dagen startade med kaffe och smörgås, vilket aldrig sitter fel.
Så blev det föreläsning om stress sömn och andning. Så otroligt bra föreläsning.

Vi fick byta om till vädertåliga kläder, en hård blåst i dag men soligt och vackert. Vi skulle ut på en 3,5 km lång runda i skogsterräng och svara på tio frågor.

När vi kom tillbaka bjöds det på värmande kycklingsoppa, så god att man bara måste berömma kocken.

Det lottades ut ett 50 euros köpkort bland oss alla som deltagit och ibland har man tur. Så glad jag blev!

Så blev det nack och ryggövningar och avslappningsövningar i ungefär en timme. Jag blev så avslappnad att jag för en stund inte kunde höra instruktören...sov jag?

På det blev det eftermiddagskaffe med blåbärs cupcake som smakade mumma. Sen fick vi söka oss hemåt.

Det är fint här ute vid havet. Det är väl över 30 år sen jag varit ute till Merilä. Förut var vi för jämnan känns det som, vi Esse ungdomar där ute på weekendsamlingar. Sov över i stugorna och hade roligt.
Det var tider det, nyförälskade och allt.