En mors omsorg

Fast jag nu inte är så där näradödensjuk har goa mamma haft en sådan omsorg om mej hela veckan. Hon har sms:at och ringt och frågat hur det är med mej och då får man som dotter plötsligt känna sej liten sjuk och ynklig. Riktigt skönt.
I dag hade hon förmiddagen ledig så hon meddelade redan i går att hon kommer på sjukbesök i dag. Så i går kväll fixade jag till en sockerkaka för vårt förmiddagskaffe och har ni sett filmen Paradiset där mannen bannas över kakhelvetet som inte vill lossna från formen så kan ni bra tänka er hur det såg ut här. Nåja jag vände på hela eländet och fick den fina sidan uppåt, dessutom smakade den mycket bättre än den såg ut.
Så har vi då suttit här och druckit kaffe, tagit för många bitar sockerkaka,skrattat åt vår glömska(tur att man kan göra det ännu)och ojat oss över sjukdom och elände i största allmänhet.
Men det att mamma tar sej tid trots att hon ska jobba kväll, det kallar jag en mors omsorg och det värmer i kylan.

Att dessutom få röda chokladhjärtan säger väl allt.

Handmade by Me

Minns ni mitt stora dilemma här strax före jul när limporna skulle bakas och jag hann dricka upp den mörka ölen före jag hittat receptet och det hela höll på att bli ett stressmoment.
Då tänkte jag att nu ska alla favoritrecept och några till klippas ur de där tidningarna och samlas på ett ställe. Att ha favoritrecept spridda i ca 20 stycken inredningstidningar kan bli för mycket för vem som helst.

Sagt och gjort travade jag in till bokhandeln här i mellandagarna och köpte ett svart snyggt album (troligtvis är det tänkt för foton men man har väl eget huvud att tänka med) och åkte nöjd hem igen. På kvällarna när det inte var så mycket annat håll igång satt jag med en hop tidningar och saxen i högsta hugg.

Viktigaste var ju att få till en riktig snajsig pärm som ser tilltalande ut och som jag själv gillar. Bilder är lika viktiga som själva recepten enligt mej. Det är som att riva av med en blodig biff och servera på papperstallrik, då infinner sej inte riktigt den rätta känslan. Nej finporslinet fram och låt fantasin flöda. Vi äter lika mycket med ögonen. Kom ihåg ljusen mina vänner, i ljusets sken blir vi alla vackra.

Så nu har jag suttit och klistrat och limmat och känt mej lycklig som en förskole elev med sin klippbok. Passlig göra i snortider.

Som på bio

När man har gått hemma några dagar och tycker det mesta börjar smaka trä kan den minsta lilla sak som händer bli intressant. I dag fick jag en bra stund av mej med att sitta och titta ut genom fönstret på grävmaskiner lastbilar och dumprar. Som en liten ivrig flicka satt jag där med näsan tryckt mot rutan och följde med. Sån blir jag av flunssa.

Har haft kontakt till arbetshälsovården och fått förlängt sjukledigt veckan ut.
Sitter och gapar som en fisk på torra land och tröttheten övermannar mej titt som tätt.

Bäst passar jag hemma med fina väninnans sjal virad om mej och eldar i spisen mellan varven.
Zeb ligger här bredvid med en kurrande mage. Igen har han stoppat i sej nåt olämpligt och får så lida för det i dag. Hästskit och ensillage är två godisfavoriter och att magen då blir dålig har jag full förståelse för. I går hade han en jämthund på besök när jag hämtat Erik från praktiken och han var halvt hysterisk en lång stund efter att vi tagit in honom. Lade sej inte till ro utan vankade av och an eller bara satt och stirrade.Om det var en hanne eller tik som var på besök hann jag aldrig undersöka men det lär ska synas sen om det föds epileptiska långhåriga jämthundsvalpar hos någon. 

Enmans kurs

Eftersom mitt tillstånd förbjöd mej att åka på målarkurs och sprida otäcka bobbor i kväll ordnade jag en enmans kurs.
Lika bra det för hundvalparna jag påbörjat för en tid sedan tror jag skulle bli svårsålda i det verkliga livet. Svårt att bedömma om det är katt eller svin inblandade för några renrasiga är det inte. Men jag bjuder på den i alla fall och kan ju alltid skylla på flunssan.
Jag får nog skriva nu som goa mamma skrev i gästboken en gång:
Mitt huvud är tomt
det blir inget mer.

Ännu en dag

En solig och vacker dag har vi framför oss.
Själv anser jag att läget förvärrats under natten och huvudet värkte när jag vaknade så jag trodde ögonen skulle trilla ut skallen på mej. Har redan hunnit slumra till en gång, heja mej! men vaknade också redan halv sex pga att jag höll på att kvamna i snor. Men efter att ha tagit alla mediciner jag bara kunnat hitta och hällt i mej flera baljor med hett kaffe och svartvinbärssaft så ska det väl gå igen ett par timmar.

Som alltid när det är minst möjligt slår min kreativa sida till och nu finns det en massa jag skulle vilja göra. Har surfat runt på lite keramik och drejningssidor och det är nåt jag bara måste få prova på nångång. Tänk att få ha en egen keramikverkstad liksom, på sidan om den egna målarateljen då skulle jag verkligen vara i mitt esse. Temuggen på bilden har vi 2 exemplar av hos oss och de är handdrejade av Pia Öst som har företaget Addo. Av alla muggar som hittat till oss är den här mina absoluta favorit. Formen och känslan av det handgjorda gör sitt.

Jakarte är en super konstförening som ordnar korta kurser i hantverk. Har varit på två kvällskurser i silverlera och nu har jag anmält mej till ännu en smyckeskurs. Har ännu ingen aning om vad material som ska användas men bara det att Gunvor Sarelin Sjöblom håller i trådarna gör det intressant. Esa Tiainen kommer och håller en akvarellkurs en lördag i vår och där är jag också med. Han har blivit en trevlig bekant men lite respekt har jag nog allt för honom. Han har sagt åt mej att jag måste lära mej färgernas namn och det kan jag inte ännu utan svassar omkring med penseln i alla färgkoppar som jag gillar. Vissa namn har dock fastnat men det är alltför få.
En tovningskurs ska också hållas...funderar starkt på den.

Hå hå jag måtte snart vara på benen igen.



Zeb har leido och är sur på mej. Fattar inte varför vi bara sitter inne då jag är hemma hela dagarna. Patrik har lovat gå en vända med honom före han går på skift. Nu hör jag att det vankas kaffe, den tredje baljan hittills i dag.

Mångubben

Mångubben reste sej stor rund och gul över trädtopparna i kväll.
Vi har åter en kall natt framför oss och Zeb får igen en natt inomhus. Han håller på att bli riktigt van nu och det hörs ingenting av honom på hela natten. Förut gick han och vankade av och an och pustade och suckade ljudligt.
De här dagarna är det nog mera jag som pustar och stönar. Det går så otroligt tungt när man är förkyld och allt verkar vara igentäppt. Jag har verkligt varit en syn för gudarna här med håret på ända flottigt och fint. Dubbla tröjor och näsdukar instoppade i kalsonglinningen. Näsan röd och ögonlock på hälft har jag tossat fram här mellan säng köksbord och soffa. Inget medlidande finns här heller utan får höra att det bara är att rycka upp sej och gå på jobb. Jag kan lugnt säga att efter en timme skulle jag sega ner död på golvet för jag är så otroligt trött, har sovit endast 4 gånger i dag.
Helst skulle han fatta att en tulpanbukett skulle vara på sin plats. Har haft de gamla att stå i vasen i 1,5 vecka för att det kanske möjligen skulle blinka till nånstans där mellan öronen att nu skulle hon säkert bli glad av nya blommor. Men icke. Istället fick jag köpa syltmunk åt honom i dag när jag hämtade honom från jobbet, för att han minsan har slavat på i 8 timmar. Det är kärlek det.
Nåja man kan inte få allt här i världen och nu har jag varit en vända i duschen så bättre känns det och så fort jag är riktigt på benen hämtar jag mina tulpaner själv.

Gissa!

Gissa vilken av dessa saker kommer att göra mej snabbast frisk?
Patrik kom med posten i handen och sa att ett tjockt paket kommit från Amerika med det slänger vill väl direkt? så smålog han så där pilemariskt.
Paketet är skickat från Nashville men ser ut som om det gått via Jamaica. Tydligen är det svårt att veta åt vilket väderstreck Finland ligger. Nu pustar vi ut och bara njuter.