1 vecka som 50 åring

Saltlakrits och gammaldags vanilj på gågatan i går, mmm...

En vecka som 50 åring och inget högst märkvärdigt har hänt med kvinnan ännu. I dag har jag dock ovanligt sjukt knä och grinar när jag går. Hoppas ändå att det är övergående.

I gårkväll hade vi Lottas mamma på besök och vi hade en riktigt härlig stund. För varmt i solen och blåsigt i skuggan, det var svårt att hitta lagom i går. Tyckte jag var frusen när vi bröt upp för kvällen. Det var en konstig känsla, haha.

En sen kvällslänk med Bonzo och visst är det fint med "rödhandskar"

Så skulle det sovas i tält och jag låg länge och väl och vände och vred på mej. Madrassen lutade, höften värkte och lite klaustrofobisk känsla faktiskt. Men sen när jag väl somnade var det riktigt svalt och skönt och en 6 tiden i morse kravlade vi ut och det var då jag kände att allt inte stod rätt till med mitt knä.

I dag har vi haft en kvävande hetta och jag har haft bra i garaget där jag grundmålat vardagsrumsbordet och rullat en första strykning. Simmat mellan varven och legat utslagen här inne med fläkten på.

Men massor av fjärilar och humlor har varit i farten, tydligen går det ingen nöd på dem.

Bonzo klarar värmen si så där. ibland tycker jag han är slö men behöver bara titta mej i spegeln så fattar jag att det är så vi är nu. Han gräver ner sej och ligger i sina hål vartefter solen rundar. Lycka är att få mumsiga bitar melon mellan varven.

Själv knaprar jag också melon och läser bok som kom i postlådan i dag. Den här har jag tänkt på i perioder i tre års tid och när jag de sista arbetsdagarna lyssnade på Malins nyaste bok i hörlurarna så visste jag att det nu var dags. Så mycket klokhet och visdom.

Grönt är skönt. Detta var så enkelt och gott i dag, gnocchi i ostsås med en massa egenodlad grönska. Det är viktigt med sältan i värmen.

Ljuvlig färg på en övervintrad miniros som inte alls är så mini längre utan en stor och präktig buske. I bra kontrast till den svarta målarfärgen på mina fingrar.