Ett glädjeskutt

I grundställning...

så ett glädjeskutt!!!

Över att Patrik är på väg hemma och lycklig är det ord han använde själv.
Nå nu har vi inte honom hemma än på flera timmar för det skulle mellanlandas i Vasa för festande men de är de väl värda, sedan skulle en kompis hämta dem. Så han förberedde mej på att det blir dit mot morgontimmarna.
I kväll är världens bästa morbror med fru på väg hit. Morbror och morbror, vi har mera varit som syster och bror. När jag var liten eller mindre skjutsade han mej på sin moped till simstranden om somrarna och jag minns att jag brände benen på avloppet ett par gånger. Så fick jag ibland vara med i hans coola gäng och de var ju flera år äldre än mej så det var rätt häftigt. Det var en sån gång när de tittade på Dracula i tv och jag fick vara med som gjorde att jag sov dåligt i veckor efteråt. Så det har varit på gott och ont med en cool morbror,mest gott då.

En bild säger mer än 1000 ord

Nattduksbord eller nattygsbord?

Det är ju så att köper man en ny sak brukar det bli så att nåt annat också måste bytas ut.
Så är nu fallet hos oss och det gäller nattduksborden (googlade om vilket ord som var rätt och båda godkänns). Nya sängen är betydligt högre och nu är den i jämnhöjd med de vassa hörnen på bordet så slår jag en volt här nån natt kan det i värsta fall sluta med ett par stygn i huvudet och så kan vi ju inte ha det, eller hur?
Så nu har jag sett de ultimata borden för vårt sovrum och är i full gång med att övertyga gubben om att vi bara måste ha dessa. Nu är han ju inte med till hundra procent om vi säger så men jag har tre dagar ledigt nu för att stryka medhårs och övertyga. När jag visade honom vilka det var tyckte han mest de liknade nån typ av tvättkorg, alltså hur galet kan man se egentligen? Men det är klart, vill han samla sina skitiga strumpor i nedersta lådan kan han ju göra det och sen föra alltsammans till tvättmaskinen.
Så menade han också att om 1 år sitter jag och klöser mej i skallen och undrar vad jag tänkte med när jag beställde såna bord och så igen ska det vara nya. So what säger jag, det är ju därför findit finns, och där säljer vi då de gamla borden.
Nu håller vi tummarna och hoppas på det bästa.

Tummen upp!

När det är slaskigt och blåsigt och vädret suger i allmänhet finns det inte mycket bättre än att få goda nyheter. Jag ska ut och resa!!!
Till våren firar firman 20 års jubileum och vi anställda har fått veta att en resa ska bli av. I dag var anmälningslistan uppe och chefen informerade, och vet ni vad... jag ska ut och flyga igen!
Nu är inte allt spikat än men nästa vecka vet vi med säkerhet resmålet.
Chefen kom upp på kaffepausen och ville att vi så fort som möjligt skulle anmäla oss så de vet om intresse finns. Jo vänta bara sa jag, bara vi får druckit kaffe så skriver vi. Sen stod vi där på kö och skrev. Tummen upp för min arbetsplats, ibland är den nästan för bra.
Kom på mej själv mitt i ivern hur jag har förändrats med åren. Hade jag för 10 år sen fått samma erbjudande så hade jag genast sagt nej och magen knytit sej. Jag har varit den fegaste av fega och inte vågat mej på nånting, har varit rädd för allt det okända.
För 5 år sen blev vi bjudna på en resa till Tallinn och då var jag med fast jag funderade en och två gånger först. Det blev en superresa som jag sent ska glömma.
Nu vid mogna 40 är jag nyfiken på omvärlden och vill se och upptäcka nya saker. Åren mellan 20 och 30 skulle jag inte ta tillbaka fast de skulle kasta dem efter mej.
Flyga! Alltså jag!

Smygstädning

Den här tavlan i bildhuggning kom Erik med hem från skolan redan före jul.
Tycker den är otroligt charmig och vilket arbete sen!

Ja som rubriken säger så smygstädas det hos oss och då gäller det främst julen. Har tröttnat på det röda nu om än vi haft väldigt lite rött i år. Mest är det juldukar som får ge vika för annat. Det här med att smygstäda går till på så sätt att det tas bort lite efterhand precis som när jag börjar pynta alldeles för tidigt. Allt för att gubben inte ska märka att det går för fort. Kommer för mycket pynt fram på en gång får jag höra om att ingen pyntar ännu och bla bla bla, lika när det ska bort så har jag alldeles för bråttom och får höra att klart jag tröttnar när det ska fram så fort bla bla bla. Men tar jag lite i gången reagerar han inte med detsamma, smart va? Granen däremot stör mej inte alls och den får nog stanna inne över trettondagshelgen.

Så har jag torkat damm och plockat lite extra i Patriks rum till hans hemkomst.
Han ringde i kväll och stuggänget skulle ut och äta till Ekenäs, det börjar bli sista chansen att vara alla samlade. Vapnen och det mesta av kläderna är redan inlämnade och i morgonkväll är det hemförlovningsfest. Men han sa att nu går tiden otroligt långsamt när de inte just har nåt program.
Jag funderade om han nog ska klara av att bo hemma med oss nu efter att ha varit borta i 3,5 år men det verkade som om det var det allra bästa alternativet och det är ju roligt att höra. Få sen se hur länge det tar före vi alla går varandra på nerverna...

På jobb igen

Det kändes riktigt bra att fara till arbetet i morse. Att få nån rätsida på dagarna och rutin.
Så är det ju också så att så länge jag är på arbete så hålls jag borta från kylskåpet och kakburkarna och det är ju positivt. I ärlighetens namn var jag riktigt nervös för att dra arbetshalaren på mej men det gick tack och lov.
Nu hade jag tänkt att försöka hålla mej borta från doppandet men det gick lysande för i kväll blev det prinsesstårta! Tre damer satte sej ikväll i bilen för att i snöyran ta sej fram till Jakobstad för att hälsa på en släkting. Det blev en trevlig kväll med många skratt men sånt vet man på förhand när det gäller dessa människor. Det brukar heta att släkten är värst men i det här fallet vill jag påstå att släkten är roligast. Humor så det räcker och blir över.
Ute är det ett ordentligt snöoväder och det viner i knutarna. Zeb ligger vid mina fötter och jag har inte hjärta att sätta ut honom inatt så det blir att ta en sista pissrunda före vi tar natt.
Han fick annars en dålig start på det nya året. Redan på första timmen fick han ett epilepsianfall och det berodde troligtvis av stressen över smällare och raketer som avfyrades i grannskapet. Men det var hans lindrigaste anfall hittills men det är otroligt jobbigt att hjälplöst se på. Dessutom har han den starkaste dosen medicin på som han får morgon och kväll och när det ändå kommer anfall blir man minst sagt bekymrad. Hoppas nu det är evigheter till nästa eller så inget alls.

Januari

Så skriver vi då 2012 och nånstans där långt bak i huvudet förstår man att år 1971 är väldigt långt bak i tiden.
Alltid när ett nytt år börjar så inbillar jag mej att nu ska jag börja ett nytt liv,leva hälsosammare,lyssna på kroppen,inte stressa och framför allt ta vara på dagarna och göra nånting bra av dem. Så också i år,få nu se hur långt det räcker.
Sen är det också lite skrämmande med ett helt nytt år för man vet inte vad som väntar. Så är jag en person som vill att allt ska lunka på i samma hjulspår, inga stora förändringar. Trygghet framför allt. Trots att jag med åren märkt att jag håller på att förändras och faktiskt är lite nyfiken på vad som finns där runt hörnet. En liten gnutta äventyrslysten finns även här inne.
Det kanske har med att barnen växer upp och klarar sej på egen hand rätt bra. Då man inte längre behövs på samma sätt som när de var små utan nu står jag här med en hel del tid över till att göra något vettigt av. Har möjlighet att upptäcka saker. Att göra sånt som jag för bara några år sen såg som omöjligt.
Spännande att öppna första bladet i en helt tom bok och bara börja fylla. Att göra det bästa av det.
Önskar er så en riktigt god fortsättning på det nya året. 2012.