Den gladaste ungen som finns

Det hjälps inte men tankarna går till Dragsvik allt som oftast och till sonen som befinner sej där.
Det hörs därifrån att allt är bra. De gör inget annat än äter och sängarna är bekvämare än internatsängarna i Terjärv. Så början verkar ju bra. Hur det sen går med dammet och andningen är en annan sak.
Kollade runt bland mina fotografier och hittade denna när han fixar sin skrothög till bil. Han är händig på det mesta och det slog mej att han alltid är glad. Eller nästan alltid. Som liten baby var han trind och glad som ett Hangökex och dreglade något fruktansvärt enormt mellan gluggarna i munnen.
Ständigt våt och ständigt röda kinder men strålade som en sol. Det gör han än i dag fast han har faktiskt slutat dregla tack och lov. En riktig solstråle i mitt liv är han, min soldat.

Böcker

Böcker är härliga.
Att hålla en ny bok i handen är verklig lycka för mej. En bokälskare som jag har alltid en att ligga på nattduksbordet, att läsa i lite före läggdags eller när det inte går att sova under natten. I trädgårdsgungan går det också bra en stund tills jag plötsligt befinner mej i vågrät läge dreglandes.
Just nu är det Dan Browns Inferno som gäller. Spänning från första början men lite väl mycket fakta om flyktplatserna enligt mej. Efter det har jag en hel del pocketböcker som jag beställt enkom för sommaren.
I kväll har det varit loppisrace i byn. Besökte ett par under cykelturen från arbetet och kom hem med två nya böcker. Sofi Oksanens Utrensning har jag länge velat läsa och nu låg den bara där och väntade på att bli uppköpt. Så en andaktsbok, Skimrande vardag, som jag lite otippat sprang på. Att ha en andaktsbok att slå upp i dag för dag eller bara när det känns så är ett måste för mej.
Inte länge sen jag letade i bokaffär efter en ny eftersom den jag har fick jag 1987 och har så gott som läst sönder. Hittade ingen lämplig och lät saken bero. Nu låg också den bara där och väntade på mej.
3 euro 2 böcker tycker jag är ett riktigt kap.
Dagen har varit ganska knasig.
Lilleman skjutsade jag till arme´bussen tidigt i morse för att se honom stiga ombord på väg till Dragsvik. Fy vale vad det tar i modershjärtat. Själv verkade han nöjd över att det tar fart och visst är det skönt att nedräkningen till hemkomsten äntligen satt igång. Efter uppbådet finns det i bakhuvudet hela tiden att snart snart far han...
Hoppas innerligt att det går bra där och att astman vet uppföra sej.
Så är det knasiga arbetstider sista veckan före semestern. 10-18. Men det är självförvållat och på begäran istället för att behöva vara till 22. Och fyra dagar kvar, det är ju ingenting!

Tog chansen

Vilken tur att vi tog chansen att se Toto när de kom till Jakobstad.
Värmde upp med att först stå åtta timmar på jobb och sen fyra timmar vid scenen. Men när vi kom hem i natt borde nog nån ha filmat mej när jag kravlade ur bilen med värkande knän och fötter. Fötterna blev garanterat två centimeter bredare under gårdagen. Men det var det absolut värt!
Geir Rönning med band värmde upp och jag blev positivt överraskad av honom. Senast jag såg honom imponerade han inte men vilken kaliber han hade i går alltså.
Men alltså Toto. Vilka killar. Roliga  energiska samspelta och alla hade nåt, det där lilla extra.
Publiken var fantastisk må jag säga och Toto killarna hade nog inte väntat sej ett sånt välkomnande i lilla Jakobstad. Vädret perfekt och allt gick lugnt till de 10 000 till trots. Vi upplevde inget köande utan allt förlöpte smidigt.
Det första som hände när vi kom in var att jag befann mej i en gruppkram med två sällan sett kusiner och en sån start bådade gott för hela kvällen.

Det har infunnit sej en "dagenefterenstorhändelsegrej"känsla.
Vilket resulterat i att jag aldrig kom mej på loppisracet i Purmo som det var tänkt. Vaknade alldeles försent och det har funnits en massa att dona på med här hemma.

Har klippt arme´frilla åt lillpojken och jag kunde ha fällt en tår för varje hårtofs som rykte. Han ser numera ut som ett barnhemsbarn. Tur att det inte var från hans axellånga hår till detta på en gång utan att han har haft mittemellan före. Jag sympatisera numera med honom och har nästan lika kort hår själv.

Pannrummet var i stort behov av rejäl husmorskärlek så därinne tillbringade jag lite tid på förmiddagen. Så fick jag trädgårdsdille och fixade runt lite grejer. Borde ännu få spikat ihop stöd till vinbärsbuskarna men det är så varmt och värme, arbete och jag har aldrig gått ihop så få nu se vad det blir av det. Sen njuter jag hela lördagskvällen.

Små förberedelser

Ibland behövs inte mer än ett par gamla dörrar som flagar för att man ska känna glädje.
Har varit på jakt efter pardörrar av något slag till växthuset. Hittade ett par på nätet och dessa har vi hämtat i kväll. Tunga gedigna trädörrar som med skrapande spacklande målande och en hel del kärlek ska bli så fina. Vet redan nyansen de ska få men måste få tag i nån färgkarta för närmare upplysning. Men tills dess är det långt. Men jag ser det som så att min semester är räddad, kan ju inte bara rulla tummarna och spotta i taket heller.

Födelsedag hade jag i går.
Gubben som "låtsas" vara så emot bygget gav mej en rejäl lykta i present. Som skulle matcha ljuskronan i växthuset. Ibland är han bara för bra!

När det rullar på

Dagarna rullar på nu t.o.m lite för fort kan jag tycka ibland.
Det går fort när man har roligt sägs det ju men det är mycket på gång med förändringar och jag hinner inte riktigt känna efter hur jag ser på saker och ting känns det som. Kanske lika så bra.
Hur som helst har vi lagt världens firarhelg bakom oss och garanterat ett par kilo på det.
Jag arbetade till tio på fredagskvällen och missade därmed veckans bästa stund och plötsligt var det då lördag. Började med förlovningsfest ute vid Hällsand för min yngsta svägerska Ingela och hennes Jonathan. Ett dignande bord med smörgåstårtor, grön dallrande sak och de största blåbär jag nånsin sett på cheesecake och en massa annat gott och jag hoppas att ingen räknade hur många gånger jag besökte kakbordet.
Vi hann vara hemma ca 1,5 timme så fick vi skjuts till vår mycket försenade vappenfest hos goda vänner. Där grillades kyckling, baconlindade champinjoner och chorizo. I väntan på att maten skulle bli klar gick vi en runda i den fantastiska trädgården där det nyaste projektet var lådodlingar, vindskydd och armeringsjärn. De hade riktigt "ernstat" till det och det var väldigt fint. Vi åt där ute trots att molnen såg regntunga ut. Det höll uppe så länge att vi hann få jordgubbsefterrätten uppäten, sen kom regnet. Men skam den som ger sej. Vi flyttade under skydd, virade in oss i fleeceplädar och njöt av mexicanskt kaffe. En superskön kväll i glada vänners lag.
Söndagen kom och vi fick ställa oss för konfirmation i kyrkan. Vårt tredje och sista fadderbarn blev konfirmerad och jag skulle upp och vara med på välsignelsen. Det betydde att det blev kaffesits efteråt OCH ett dignande kaffebord OCH man måste ju smaka av det mesta.
Nåja vi överlevde också den helgen och ny vecka och ny månad har startat. Varje dag närmare semestern och närmare lillpojkens resa ner till Dragsvik. Storebror väntas hem från Cypern om några timmar.
Själv håller jag krig mot gröna larver som hotar min klematis och i nuläge leder jag med 1-0. Ha!

Dement?

Alltså nu har demensen slagit till på allvar.
Ordet taklök har varit försvunnet ur kontoret hela morgonen. Har gått igenom alfabetet för det brukar för det mesta hjälpa när nåt namn är borta men icke. Till sist började jag googla olika  ord men det mesta hittades inte ens. Fetlök försökte jag också med och ni måste medge att där var jag rätt nära men google fattade ingenting och gav förslag om fettknutar på ryggen, håhåjaja...
Så kom ordet suckulent i mitt huvud och ja på den vägen är det.
TAKLÖK alltså.

Har haft lite lökar själv och köpte lite till och fick av en vänlig själ på arbetet.
Så nu har jag gjort klart det som varit halvfärdigt i några dagar. Installationen på våningsfatet är ganska rolig. Fatet har bara stått och samlat damm från den tiden när jag ville ha alla detaljer i vitt. Hittade det på loppis och tog det till arbetet för att ha gubben att köra det genom målarlinjen och vips var det som nytt. Men det är onödigt vingligt att balansera småbröd på så stenar och taklök blev mycket bättre.

De har nog sin charm taklökarna.

I dag blir det både förlovningsfest och grillfest. Sommartider hej hej!

Gröna fingrar eller...

Ibland tycks det som om man hade grönare fingrar än man själv trott.
Men det kan också vara precis tvärtom. Jag har en fantastisk förmåga att ha ihjäl det mesta faktiskt. Besökte en god vän i går och vi gick omkring i hennes trädgård som är riktigt fin. Där fanns perenner som jag också haft men inte har mera av nån konstig anledning. En hel del perenner...
Men det är väl som med allt annat, utan kärlek och omsorg dör det mesta av sej själv. Men i år ivrar jag för det lite jag har och de som överlevt under åren verkar vara ena riktiga fighters. Åtminstone har jag nu lite tomatbörjan på busktomat plantan. Den står bara i kruka i söderläge precis som paprikan.

Den här skönheten har just slagit ut och inget namn har jag på den. De första åren hade jag alla perennanamn i skallen och visste exakt vad som fanns i bänkarna. Nu tycks det kontoret ha stängt för det är en massa namn som fallit bort.

Klematisen (sort?) är något i hästväg. Tar ordentligt överhand och tränger undan andra plantor. Kanske borde jag ha åt den, men grönt är skönt liksom. Den har ännu inte blommat och har inte koll på om den ska ha gjort det redan eller kommer senare.
På min headerbild på startsidan kan ni se då den blommar med små anspråkslösa blom.

I grönsakslandet rev jag upp både basilikan och rädisorna. Små gröna maskar kalasade storligen på bladen och rädisorna såg maskätna ut. Så inte lyckas allt inte.
Nu är det VARMT. Pust, jag borde inte klaga men med kvällsskifte i en härligt uppvärmd fabrik kan få knäna att darra vid blotta tanken. Det blir dagens utmaning.

Bild på ett halvfärdigt projekt som jag har på terassen. Ide´n fick jag från en annan blogg när jag kollade runt men minns inte sidan. Hursomhelst blir min annorlunda när man tager vad man haver så att säga. När det är klart ska jag visa hela faderullan.