Slut på friden

Det finns de som tar ut det allra sista av snön.

I dag har varit en fin dag. Det har varit familjetid och det har ätits glass och nån har bytt till sommardäck. Jag har gjort klart ett beställningsarbete och den känslan när både jag och beställare är nöjd går inte av för hackor.
Solen kom och värmde skönt. Tog tag i räfsan och fick ihop några kärrlass fast det är blött som sjutton ännu på vissa ställen.
Tog hunden på länk och gubben tog en tur med cykeln. När vi båda var tillbaka värmde vi grillen och slängde på några korvar. Satt i allsköns ro och njöt av solen och korven när ett mardrömsscenario uppenbarade sej. Sånt man inte tror ska hända.
Upp på terrassen hoppar...
En GRODA!!! Alltså, det är inte många dagar sedan jag nämnde min grodskräck här och på aderton år som vi bott här har jag aldrig varit med om nåt liknande. Den var minst 10 cm, eller 5. Nej 7 var den nog. Hursomhelst alldeles för stor och alldeles för levande.
Alltså jag var ju nära att ta till lipen, gick frossbrytningar och jämrade mej som jag hade riktigt ont. Gubben blev tvungen att ta den på en skyffel och föra den till andra sidan av vägen. Men jag var ju redan förstörd, kunde inte äta klart och inte sitta ute.
Så tack för det grodjävel, redan nu har du spräckt min illusionsbubbla av en härlig sommar.