Dagstur till Modena

I vår resa var det inplanerat en tågresa till Modena och därifrån med buss till Maranello där Ferrari museet ligger.  Det var under samma tripp jag hade ett önskemål om att besöka Pavarotti museet men kom på andra tankar vilket jag i dagsläget är riktigt nöjd med. Hade jag farit dit hade staden Modena inte upplevts. Så vi delade upp oss, karlarna för sej och kvinnorna för sej. Vi vinkade av dem där de väntade på bussen till Ferraribilarna och vi tog en stadskarta och styrde stegen mot centrum.
Vi gick lite kringelkrokar och plötsligt stod han där. Leende med hela kroppen och så välkomnande. Luciano Pavarotti, The Maestro himself. Detta gjorde min dag.

Jag visste ju att staden skulle vara influerad av mannen.

Besöker man Modena så gör man ett stop vid deras katedral också. På utsidan inte mycket för världen om man jämför den i Milano men ack så vacker den var på insidan. Vi satte oss mamma och jag och hade en liten stilla stund där.

Vi satte oss sedan ner på en uteservering och hade katedralen som utsikt. Vi åt smörgås och skålade för Pavarotti i varsit glas rött. Njöt för allt vad tygerna höll.
Gubbarna ringde att de är på väg tillbaka så vi tog riktning mot tågstationen, gick förbi Pavarotti igen och vinkade hejdå.
For till Milano med det absolut värsta tåg jag åkt med hittills. Fönster som inte hölls igen utan släppte in både vind och regn och det var dragigt och kallt. På vessan svämmade vatten (förhoppningsvis) på golvet. Så skramligt att det var svårt att ha en normal konversation.

Regnet öste ner när vi kom tillbaka till hotellet och det var att byta kläder och skor. Sen skyndade vi i väg till ett litet matställe nära hotellet och avnjöt en pizza sista kvällen vi var där. Denna text fanns på väggen där. Passade så fint in på vädret och kunde ha varit skrivit av Cohen men det visade sej vara Hemingway.