Trög start på veckan och rätt håglös till både kropp och sinne. Men har man ett par fina foton av sin hund är det väl skäl nog att skriva några rader.
Det här ovan tycker jag blev så fint med blänk i öga och på nos från ljuset från fönstret. Sen ser han ju smått melankolisk ut lillplutten.
Här gör han sej påmind när jag äter kvällsmat. Bara så jag inte ska glömma bort honom eller att han också kan tänka sej en matbit. Stundvis undrar jag om han är mer människa än hund.
I går fick vi bilder och videoklipp från en utställning som hans pappa Tyko vann i helgen. Han är 8 år gammal och nog ser man dragen från far till son, fast jag tycker Bonzo liknar sin mamma otroligt mycket. Roligt i alla fall att se.
Annars då? Jag fick just hem en vapenskåpdörr som jag ska måla på, utan beställningar nu som då skulle jag helt tappa fotfästet i målarvärlden känns det som.
Tänk att vi kör mars månads sista dagar nu. Ser fram emot april med påsk och konsertbesök i Tammerfors. Blir konserten av kommer jag fira vappen med Andrea Bocelli, det ska jag skryta med sen i eviga tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar